I dag släppte vi ut kattungarna för att de skulle få lite frisk luft och få busa lite ute i det fria. Allt gick bra de blev bara så trötta efter utevistelsen att det sov resten av dagen. Nu när det snart är midnatt börjar de piggna till.

Ella dök inte upp vilket var rätt så bra, i alla fal idag. Alice var den som var mest aktiv hon klättrade upp i äppelträden och sprang in till en granne. När de blev lite skrämda rusade de snabbt in på verandan eller under densamma. Bra att de verandan fortfarande innebär trygghet.

Ännu har ingen nappat på att bo tillsammans med Alice men det finns en del intresserade.

Det skulle vara så mycket lättare om vi fick Alice och Lilla Grå till nya hem då skulle vi kunna pusta ut lite och koncentrera oss på lilla Sickan vilket skulle göra allergin lite mer medgörlig.
Speciellt skönt skulle det vara eftersom nu börjar valrörelsen på allvar. Mycket tid blir det till detta …

I går hade vi kalas för min sambo, Anina, som fyllde år, inte jämt men kalas brukar det alltid vara. I år var det lite annorlunda eftersom vi inte hade så mycket ingredienser från trädgården att använda till maten vi bjöd på.
Valrörelse, katter och torkan har gjort att det inte blivit så mycket som det brukar. Himla tur att man inte lever på odlingarna, men kanske är det därför det inte blev något. Inget blir av sig självt, mördarsniglar undantaget. Det tar alltid tid att fixa kalas men det är alltid värt det. I år blev det lite extra jobbigt pga allergin. Märkligt nog går den i vågor. I går när vi skulle sova blev den peak. Jag hostade och hostade, jag gick, jag gick för frisk luft, jag drack. Inget hjälpte ända tills jag tog en ekologisk lakritsbit. Den gjorde min hals som bomull och hostattackerna försvann helt. Jag vet inte varför men det fungerade får väl testa igen när hostattackerna sätter igång.

Kattungarna mår bra och blir allt mer tillgivna. Kattmamman Ella kommer och äter frukost och kvällsmat. Hon jamar lite men det är svårt att veta varför hon gör det. Kanske är det för att hon saknar sina ungar men nu är de så gamla att hon skulle ha lämnat dem för flera veckor sedan. Hon vill bli klappad men hon har nerverna på helspänn. Ända gången hon blir lite lugnare är när hon har ätit och hon sitter kvar och slickar sig. Då verkar hon nästan helt lugn.
Hur ska man kunna få henne lite mer spänd?
Tid är väl svaret, att det tar tid, och att hon efter hand som tilltron ökar så blir hon lugnare. Problemet är bara det att vi inte har så mycket tid.

Förhoppningsvis får Lilla Grå ett hem i nästa vecka sedan har vi Sickan, som vi nu kommer att kalla Sixten (Anina vill inte kalla henne Sixten) och så har vi lilla Alice. Alice som är mamma upp i dagen. Om vi hittade ett hem till Alice skulle vi kunna släppa ut Sickan och se vad som händer med Ella. Sickan behöver lite utevistelse på kolonin så att hon kommer ihåg det när hon kommer tillbaka i april nästa år. Hon behöver sätta sitt revir så att hon känner sig trygg.
Känns hårt att inte låta kattungarna vara ute.

Allergin är inte direkt under kontroll. Lösningen är förstås att göra sig av med katter men det kan man ju inte göra. Nu har vi tagit på oss ett ansvar som inte försvinner bara för att man tänker på sig själv. Vi ska nog hitta en lösning.
Snart …

I går fick jag lära mig att det finns nyckelpigelarver. Vi har några jättebalsaminer och de är i år attackerade av svarta/gråa bladlöss. Nyckelpigorna gör vad de kan men bladlössen försvinner inte och det är ju ganska så smart av nyckelpigorna, att inte ta död på alla bladlössen. Gör de det så försvinner deras mat.
I alla fall så såg jag en larv som tydligen är en nyckelpigelrav.

Dessutom fanns det ett annat kryp som jag ínte vet vad det är, inte heller om de lever av bladlöss. Kanske är det en lite fetare nyckelpigelarv, vem vet.

Det går framåt på kattfronten. Nu spinner alla tre kattungarna. Alice är fortfarande lite reserverad men hon har kommit långt de senaste dagarna.

SIxten är som vanligt lättast att hantera. Henne kan man lyfta upp och gosa med. Han är fortfarande nyfiken och ska vara med på allt.

Ella, kattmamman, har varit borta några dagar efter att hon blev kastrerad. I kväll dök hon upp ur en skugga. Hon buffade lite och lät sig klappas. Det är både bra och dåligt att Ella kom tillbaka. Bra så att vi vet att hon mår bar och att hon får mat nu i början efter veterinärbesöket. Dåligt p g a kattungarna kan bli frestade att följa med henne när hon går iväg.

Ännu har vi inte fått något napp på vårt förfrågan om någon vill ta hand om Alice. Min allergi blir inte sämre men ej heller bättre. Situationen borde bli bättre om vi minskar antalet katter och de får vara ut mer.

Alla kattungarna har en god aptit och stortrivs i stugan. Just nu är det nattbus i full gång. Alice är den mest aktive och har svårt att låta Lilla Grå och Sixten vara ifred.

Sixten är ibland som en mamma till Alice och Lilla Grå, trots att hon är minst. Hon slickar de andra kattungarna och håller koll på allt.

Nu ska jag sova. Vi får se om kattungarna även vill det. Jag är lite betänksam i denna fråga …

Tyvärr frestar antalet små katter på allergin. Inga jätteproblem för mig mer än att jag hostar och frustar, värre för min sambo och de små liven. Allergitabletter fungerar inte alls. Det är dessutom svårt att inte gulla med de små liven. Det blir inte värre med kontakt. Den värsta perioden är när jag går och lägger mig. Jag har hört så mycket hur vad som triggar allergien. det är hudflaggor, saliv … Allergiaktiviteten varierar och inte alltid självklart kopplat till hur jag vidrört de små liven.
Jag har även hört att man kan bli fri från sin allergi genom att utsätta sig för allergenerna. Jag har nu testat detta i några veckor med ganska så dåligt resultat. Men man vet ju aldrig kanske blir det bättre i morgon …

Vi ska ändå prioritera våra aktiviteter för att få två av katterna placerade. Lilla Grå har vi med största sannolikhet ett hem till men lilla Alice kvarstår.

Vem kan motstå denna lilla krabat?

Intresserad, ring Yngve, 0705-15 80 38, e-post!

Just nu vräker regnet ner, lite väl mycket på en gång samtidigt som det blåser. Ett riktigt busväder. Åskar gör det också. Skönt att man nu slipper oroa sig för att det är för torrt i landen.
Lilla Grå och Sixten gillar inte åskan men Alice ligger oberörd under sängen och sussar.

I dag blev det en del jobb med dokumentationen till vårt koloniområde där vi listar bevarandevärda växter och kolonistugor. På söndag är det halvårsmöte och då ska diplom delas ut till de kolonier som har något extra bevarandevärt.

Precis innan jag skulle åka till Lund så upptäckte jag att mina hörlurar till min iPhone hade kommit i en liten katts mun och dessutom fått känna på små sylvassa tänder. Dessa lurar har gjort sitt. Möjligen kan man ta vissa “reservdelar” men något ljud kommer aldrig ur dessa någonsin.

Det var bara att köpa nya. Lite trisst men tur var i alla fall att det inte var en elsladd som Alice bet i. Det hade kunnat sluta väldigt olyckligt.

Allt gick bra hos veterinären frånsett att hon hade en cysta i en av äggstockarna. Som tur var kunde cystan tas bort i samband med att äggstockar och livmoder togs bort.
Seda hon släpptes ur buren har hon inte synts till. Troligen håller hon sig borta någon dag. Förhoppningsvis har hon någon lugn och trygg plats där hon kan vila på.
Vi får väl ha verandadörren öppen i natt ifall hon vill ligga där.

Nu ligger kattungarna och sover tugnt. Det är väl snart att dags att göra detsamma. Får väl gå ut en sväng och se om Ella vill ha lite mat i kväll.

I dag har vi beställt en kattsand gjord på majs. Den ska inte ha några kemiska tillsatser av något slag. Vi får se hur den fungerar. Vi har nu två sorters kattsand. En använder bentonit, en sorts lera. Den andra är gjord på papperspellets. Papperspelletsen är den bästa ur miljösynpunkt och går att kompostera men både jag och min sambo får retningar i hals och näsa av den.
Leran kan man inte kompostera, den bryts inte ner.

Förhoppningsvis kan vi kompostera majssanden vi får väl se hur det går med den saken. Det är värt ett försök i alla fall. Tyvärr är sanden inte tillverkad i Sverige på svensk majs. Men den kommer ändå att vara bättre ur miljösunpunkt än sanden med bentontleran.

Det märks att det blivit augusti. Det mörknar ganska så tidigt nu vilket innebär att jag måste ställa om tiduret på utebeslysningen. Lite trist när det är åt det hållet. Känns lite jobbigt att det går mot mörkare tider. Det har det visserligen gjort en tid men det är först nu det märks på allvar. Temperaturen sjunker också rätt så rejält på kvällarna dock inte så att det blir kallt.

Under tiden som Ella fångades in så var det väldigt lugnt och sömnigt inne i stugan. Intet ont anandes slumrade alla, Lilla Grå och Sixten i sängen, tillsammans och Alice ensam i bästa fåtöljen med en massa kläder under sig.

Nu är alla tre på upptäcktsfärd på kolonin. Ella är borta hela dagen och vi kan öka ungarnas livsutrymme. De är redan vana vid verandan men de tycker ändå det är väldigt spännande att nosa och upptäcka. Vi har ändrat en del på verandan bland annat har vi satt in ett nytt skåp. Lådor och hyllor är väldigt spännande. Prasslande plats och papperspåsar är också väldigt stimulerande.
Inget spring just nu. Alla går och smyger som små tigrar. Inget är omöjligt för dessa små krabater. De når allt och kommer in i alla skrymslen på ett eller annat sätt. Sixten är bäst på att vara överallt. Hittils, peppar ta trä har de inte rivit ner något. Men nära har det varit …

Nu åker Ella sin första biltur mot veterinärkliniken. Allt gick väldigt bra med infångandet. Trots störande moment med ett antal hankatter så kom Ella punktligt på morgonen. Hon låg utanför vårt fönster under vår skottkärra. Hon verkade vara helt oberörd av situationen. Jag gjorde som jag gjort tidigare satte in maten i buren, långt in så att hela Ella skulle vara inne i buren. Enda skillnaden var att jag satt fast ett snöre i en spik som höll upp luckan in till buren. Ella gick in i buren lugnt och stilla. Tittade lite på mig innan hon började äta eftersom jag rörde min hand som höll i snöret. Ett snabbt ryck och Ella var fast. Hon blev lite stressad när luckan föll ner men inte så farligt som kan kunde tänka sig. Vi la över en filt och hon lugnade ner sig helt och hållit. Pulsen var säkert hög men hon sprang inte omkring i buren och det var skönt det. Inga hjärtskärande kattskrik blev det heller. Det var verkligen skönt att kattungarna slapp höra deras mammas jamanden och skrik från buren hon blev infångad i. Verkligen sköönt.

Vi fick hjälp av FFK, Föreningen Förvildade Katter. De kom med buren och råd och dåd. De kör till veterinären och lämnar tillbaka Ella i eftermiddag. Känns skönt att det gick bra och att Ella nu inte får fler kullar som ska tas om hand. Hoppas det går bra hos veterinären och det lilla snittet snabbt läker. Hon får även lite behandling som avmakning, fästingborttagnong, lössbirttagning och så får hon några “sprutor” mot ohyra och mask. Det är väl ingen spruta men det är något som sätts in i nacken. Allt detta för att hon ska kunna återhämta sig så bra som möjligt från ingreppet.

Det känns som om vi borde flytta till ett hus på landet och ta hand om alla fyra katterna. Synd att splittra upp familjen men så tänker kanske inte katter men …

I alla fall ska vi se till att de får så bra som möjligt. Kattungarna som nu börjar bli lite större, förutom Sixten. Alla spinner förutom Alice. Man kan klappa henne men spinner det gör hon inte ännu. Lilla Grå gör allt man vill när hon är hungrig men hon är väldigt kelen även när hon inte är hungrig. Hon lägger sig på golvet och sträcker sig och visar magen. Hon vill gärna bli kliad under hakan. Är man bara lugn och inte gör ryckiga rörelser så kan man klappa henne hur länge som helst.

Frisk sval luft är inte dumt. Skönt att få lite blås i pälsen …
Alla kattungar gör framsteg så snart kan vi nog släppa ut de små liven igen. I morgon när kattmamman Ella är hos veterinären ska vi göra ett försök att öka deras livsutrymme. Vi får se hur det går.

I dag så fick vi besök av en annan katt. Det är en ganska så stor katt. Kan möjligen vara en katt som kallas Prästen. Prästen är en hankatt som är pappa till många katter. Det är typiskt att han ska dyka upp nu när vi ska få in Ella i buren. Ella ligger utanför och vill ha mat men tyvärr blir det ingen mat i kväll. Förhoppningsvis så är hon hungrig i morgon och går in i buren igen trots att det finns ett snöre.

Nu är det dags för kvällsbuset. Tre små liv rusar runt och jagar varandra. Det går undan trots att de måste huka sig för att komma under sängen.

I nästa vecka är det slängardagar, både trädgårdsavfall och grovavfall så nu kan man fynda. I dag hämtade vi ett skåp från en koloni som vi ska ha på verandan. Kanske blir det lite andra fynd också vem vet.

Nu kom det en annan stor katt till vår kolonin och satt och jamade utanför vårt fönster. Troligen är det en hane också som ska uppvakta Ella. Förhoppningsvis håller P-pillret stången fram till i morgon.

Så var det dags, för avmaskning. Vi har kollat avföringen på de små och den ser ut vara helt OK. I går fick de strömming och då kräkte Alice upp nästan allt. Vi kollade “kräket”, alltså inte Alice, men såg inget konstigt mer än att det var strömmingsrester. Vi tänkte inte så mycket på det mer än att Alice hade kanske ätit lite för mycket och lite för fort.

Natten blev lugn som vanligt förutom det normala nattbusandet. På morgonen när vi steg upp så var det två spinnmaskiner igång, Sixten och Lilla Grå, och samtliga, även Alice, svansade kring benen. Efter den del klapp och lek blev det så strömming igen.

Alla tre älskar strömming och gör vad som helst för en bit. Mysigt att ha tre små mjuka saker i knäet som slickar och tar med tassen för att få lite strömming. När strömmingen var slut satt alla tre kvar, mycket nöjda och slickade sig.
Efter en stund var det dags för Sixten att kräkas och denna gång såg vi något avlångt som rörde sig. Vi tror att det är någon slags spolmask, det stämmer i alla fall på beskrivningen från en kattbok vi har.

Så det vara bara att ta fram avmaskningsmedlet och ge alla en dos. De var hungriga så det var inget problem att få i dem pastan med avmaskningsmedlet. Nu får man hoppas att det ger resultat. Vi får väl ge en dos igen om 14 dagar.

Nu är alla ganska så vana vid oss. De har inga problem med att ligga i sängen och mysa med oss. Det enda problemet är att det nästan alltid är någon som är på bushumör och stör friden.

Ella äter mat som vi ställt in i buren. Hon fick mat i morse och nu ska hon “svältas” lite för att hon ska vara hungrig i morgon bitti då vi slår igen fällan. Hur ska detta gå?
Förhoppningsvis kommer hon i morgon och förhoppningsvis fungerar den maten som FFK hade med sig. Det var tonfisk och lamm. Tydligen är denna kombination de som lockar bäst.

Nu är allt lugnt i stugan alla vilar, tre katter och en sambo. Är detta lugnet före stormen …