Inlägg den 09 februari 2010

tis
9
feb
2010
tisdag, 09 februari, 2010 | Skriven av:

DN skriver : 650 jobb försvinner när SAS ska spara 2 miljarder

På tisdagseftermiddagen höll näringsminister Maud Olofsson en presskonferens med anledning av SAS tunga bokslut. Regeringen stöttar SAS med ytterligare en miljard kronor.

Tidigare SAAB nu SAS. Två bolag som gjort stora förluster under många år. Det verkar som man missuppfattat ordstävet “att inte ändra på ett vinnande lag”. Här är det definitivt inget vinnande lag.
Det är rent slöseri att lägga flera miljarder på att försöka rädda SAS. Det är inte småpengar heller.
Varför ska skattebetalarna subventionera flygresor?

SAS har liksom SAAB sålt sina “tjänster och produkter” till ett högt pris. Trots detta blir det förluster mycket beroende på att det säljs för lite. SAS stora problem med är långflygningarna som nästan alltid gått minus. Flyget går dåligt trots att det inte står för alla kostnader som miljöskatt på bränslet trots att de flyger släpper ut stora mängder CO2 om man ser till vilket transportarbete flyget utför.

Bilar och flyg kommer att behövas i framtiden men inte i dagens omfattning och definitivt inte i dagens tappning. SAS borde ha sålts för länge sedan. Visst är det problem att sälja ett bolag som inte går så bra men det blir inte bättre att pumpa in miljard efter miljard för att sedan vara i samma situation dvs ett olönsamt bolag.

Ofattbart att det bara är miljöpartiet som vill avveckla skattebetalarnas ägande i SAS. Det finns inga strategiska näringspolitiska eller transportpolitiska skäl för staten att äga ett flygbolag.
När det gäller transportsektorn behövs investeringar som strategiskt gynnar den svenska exportindustrins långsiktiga behov av kompetensuppbyggnad, teknikutveckling och demonstrationsmöjligheter. Det gäller främst sådana satsningar som snabbusslösningar, höghastighetståg och spårvagnar samt kringsystem kopplade till dessa. Detta är att gå ett steg längre än att enbart använda sig av ekonomiska styrmedel, men innefattar huvudsakligen en beställarroll och inte ett ägande. Det finns dock skäl att staten tar denna övergripande roll, främst att ingen privat aktör är villig att göra det.