I går hade vi kalas för min sambo, Anina, som fyllde år, inte jämt men kalas brukar det alltid vara. I år var det lite annorlunda eftersom vi inte hade så mycket ingredienser från trädgården att använda till maten vi bjöd på.
Valrörelse, katter och torkan har gjort att det inte blivit så mycket som det brukar. Himla tur att man inte lever på odlingarna, men kanske är det därför det inte blev något. Inget blir av sig självt, mördarsniglar undantaget. Det tar alltid tid att fixa kalas men det är alltid värt det. I år blev det lite extra jobbigt pga allergin. Märkligt nog går den i vågor. I går när vi skulle sova blev den peak. Jag hostade och hostade, jag gick, jag gick för frisk luft, jag drack. Inget hjälpte ända tills jag tog en ekologisk lakritsbit. Den gjorde min hals som bomull och hostattackerna försvann helt. Jag vet inte varför men det fungerade får väl testa igen när hostattackerna sätter igång.

Kattungarna mår bra och blir allt mer tillgivna. Kattmamman Ella kommer och äter frukost och kvällsmat. Hon jamar lite men det är svårt att veta varför hon gör det. Kanske är det för att hon saknar sina ungar men nu är de så gamla att hon skulle ha lämnat dem för flera veckor sedan. Hon vill bli klappad men hon har nerverna på helspänn. Ända gången hon blir lite lugnare är när hon har ätit och hon sitter kvar och slickar sig. Då verkar hon nästan helt lugn.
Hur ska man kunna få henne lite mer spänd?
Tid är väl svaret, att det tar tid, och att hon efter hand som tilltron ökar så blir hon lugnare. Problemet är bara det att vi inte har så mycket tid.

Förhoppningsvis får Lilla Grå ett hem i nästa vecka sedan har vi Sickan, som vi nu kommer att kalla Sixten (Anina vill inte kalla henne Sixten) och så har vi lilla Alice. Alice som är mamma upp i dagen. Om vi hittade ett hem till Alice skulle vi kunna släppa ut Sickan och se vad som händer med Ella. Sickan behöver lite utevistelse på kolonin så att hon kommer ihåg det när hon kommer tillbaka i april nästa år. Hon behöver sätta sitt revir så att hon känner sig trygg.
Känns hårt att inte låta kattungarna vara ute.

Allergin är inte direkt under kontroll. Lösningen är förstås att göra sig av med katter men det kan man ju inte göra. Nu har vi tagit på oss ett ansvar som inte försvinner bara för att man tänker på sig själv. Vi ska nog hitta en lösning.
Snart …

I går fick jag lära mig att det finns nyckelpigelarver. Vi har några jättebalsaminer och de är i år attackerade av svarta/gråa bladlöss. Nyckelpigorna gör vad de kan men bladlössen försvinner inte och det är ju ganska så smart av nyckelpigorna, att inte ta död på alla bladlössen. Gör de det så försvinner deras mat.
I alla fall så såg jag en larv som tydligen är en nyckelpigelrav.

Dessutom fanns det ett annat kryp som jag ínte vet vad det är, inte heller om de lever av bladlöss. Kanske är det en lite fetare nyckelpigelarv, vem vet.