Nu har vi bestämt oss för att försöka sterilisera Ella, kattmamman på måndag. I morgon får vi hem en bur som vi ska ställa ut och sätta in mat i för att vänja Ella vid buren. På måndagmorgon är det tänkt att buren ska slå igen med Ella inuti. Sedan bär det av till Näsetveterinären. De gör ett steriliseringen med ett mindre ingrepp vilket gör det lättare att släppa ut Ella redan samma dag.

Ella har blivit mer kelen och jamar inte längre efter sina ungar. Hon ligger nu på vår veranda med dörren öppen och hennes ungar borde nu ligga och sova i stugan. De håller på och busar med allt som rör sig.

Sixten visade sig vara en hona och heter nu Sickan. Lilla Grå verkar vara en hane men det har vi inte lyckats klura ut ännu. Det är alldeles för mycket hår och lite för mycket fräs.

Alla har gjort framsteg i socialiseringsprocessen. Sickan kommer emot en och vill bli klappad och spinner som en katt. Lilla Grå fräser allt mindre och vågar allt när man matar med strömming.

Alice är mest reserverad men går att klappa och kommer ibland och lägger sig nära.

Allt är OK utom min kattallergi. Äter en tablett som hittills inte hjälpt något. Vi får se det blir nog bättre med tiden …

Nu är det snart 5 resp 4 dagar som vi haft 2 resp 3 kattungar under behandling. De äe som sagt väldigt lättroade. EN tunnel med några hål i kan sysselsätta dem i timmar. Man kan göra väldigt mycket med en tunnel om man är en katt.

Kattmamman Ella har nu ändrat sitt beteende. Hon kommer och vill ha mat och har slutat jama efter kattungarna. Hon har blivit betydligt mer kelen. Hon stryker sig mot oss när hon vill ha mat. Det känns skönt att längtansperidoen är över.

Vi vet inte om hon bor under vår veranda. Ibland ser det ut så men vi hör inget från henne. Det är helt OK om hon bor under vår veranda. Vi har fixat en som kan mata henne i vinter. Vi ska även försöka få tag på ett litet katthus.

Är det någon som har en ritning på ett katthus så får ni gärna höra av er.

Det är skönt att vi nu börjar få kontroll på situationen. Man kan ju inte fega ur när det handlar om levande och kännande varelser. Nu är det bara en kontakt med någon som har en kattbur så att vi kan få iväg Ella till veterinären för en sterilisering.

Nu är det skördetid. Krusbär, vinbär, hallon och smultron är redo att plockas. Dessutom har aprikoserna blivit mogna, i alla fall nästan.
Det blir inte många men det är inte kvantiteten som räknas. Men när man står på marken och tittar på de gula aprikoserna blir man lite sugen.

Man tar fram stegen och lyckas nå de få aprikoserna . Plockar försiktigt ner guldklimparna.

När man sedan inspekterar guldet ser man att något varit före och gjort att halva aprikosen blivit förstörd. Lyckligtvis var det bara en som hade fått en attack.
Övriga var inte riktigt mogna så de får ligga till sig någon dag. Aprikoserna brukar vara fantastiskt goda. I år är nog inget undantag.

Katterna ser ut att ha det bra. De klarar sig utmärkt tillsammans. Kattmamman kommer fortfarande på besök vilket gör de små liven lite oroliga.
Annars så börjar de acceptera oss. Strömming kan de inte motstå. När de fick strömming morse klättrade de upp i knäet och åt ur handen. De blir som hypnotiserade när de får mat.

Sixten blir allt mer tam. Han kan man snart lyfta upp och sätta i knäet. Sixten är fortfarande minst men verkar vara en ledarfigur. Det är alltid han som kommer till maten först. Han tar hand om övriga två och slickar dem lite då och då.
Alice är den starkaste och är ibland lite för hård i lekarna med Lilla Grå och Sixten. Lilla Grå tar det lite försiktigt men vågar mer än Alice.

De leker bra tillsammans och ibland springer de efter varandra i full fart. Det går undan de springer i full fart rakt under sängen. De lyckas ta sig fram alldeles utmärkt trots att det ligger lite saker under sängen. Ibland kommer alla tre i full fart och kör några varv.

Vi har ännu inte bestämt när Ella, kattmamma ska sterilisers. Förhoppningsvis blir det denna vecka om vi nu får tag i en bur och om vi får in Ella i densamma.

Det är kul med katter, speciellt när de är ungar men det är även lite jobbigt. Tanken är ju att vi ska socialisera dem och vi lägger en del tid på det. När man har kommit en kattunge nära och gullar med den kommer de andra och tar hela uppmärksamheten.

Speciellt jobbigt är det att mamman nu kommer och hälsar på och jamar och då blir Alice en annan katt. Sixten och LIlla Grå reagerar inte så starkt på Ella men däremot på Alice reaktion.

Vi har en gulblå tunnel som de älskar att leka i och med. Ibland är de alla tre i den och då rör sig tunneln ordentligt. Då och då rusar alla tre rakt genom tunneln.

Känslan att vi gör fel kommer då och då. De flesta säger i alla fall att vi gör rätt. Just nu är det mest synd om Ella som går här och stryker. Hon är så rädd men kommer ändå hit och låter sig klappas och ibland så skjuter hon upp bakdelen med svansen i vädret. Hon vill och vill inte bli klappad. Ungarna är så gamla att de vilken dag som helst kommer att bli lämnade av Ella men det är ju skillnad att bli fråntagen sina ungar och att lämna dem självmant.

Sixten kommer att bo med oss i Lund vintertid och på kolonin på sommaren. Han verkar ha accepterat oss och spinner lite då och då och följer vad vi gör med sina gulliga små ögon.

Nu lägger vi en massa tid på socialisera ungarna och att prata med folk som kan tänkas upplåta deras hem till Alice och/eller Lilla Grå.
Mycket annat hinner vi inte med …

Det går framåt med socialiseringen. Sixten kan man nu klappa och klia och få ett kraftigt spinnande tillbaka. Övriag två är lite mer reserverade. De äter dock ur händerna och accepterar att vi går omkring i stugan utan att de rusar iväg och gömmer sig.

De är väldigt aktiva när de är aktiva. De har inga som helst problem med att rensa i skåpen.
Just nu ligger de tillsammans och sussar. Annars har de olika favoritplatser. Det är nog snart dags för mat och då ska de väl orka bege sig till matskålarna. Om de orkar vill säga.

Det är intressant att följa deras utveckling. Sixten är minst men är den som vågar mest och som tar mest initiativ. Alice är också ganska så framåt men är mycket mer reserverad. Lilla Grå är nästan alltid ett steg efter men är rätt så tuff när det gäller. Hennes fräsande är nästan helt borta. Ibland kommer det en förbirusande gå mjukis och för säkerhets skull med ett lite fräs.

Nu har vi fått kontakt med Skånekatten och har nu bestämt att vi ska försöka fånga in kattmamman Ella i nästa vecka och sterilisera henne. Vad vi gör efter steriliseringen vet vi ännu inte.
Man kan säkert få Ella lite mer tam men det är inte helt säkert. Man kan också tänka sig att hitta någon som matar henne under vintern.
I bl a Malmö pågår ett projekt som kallas TNR, “Trap-Neuter-Return” (fånga-kastrera-återplacera). Vi får se vad vi kan göra.

Jag tror att det skulle gå att få Ella till en huskatt. Hon vill så gärna buffa och kela men är på helspänn och reagerar på det minsta lilla.
Vi kan släppa ut Ella på vår koloni och låta någon mata henne hela vintern eller så släpper vi ut henne på en ny koloni där hon kan bli matad. Det finns en kolonist som vill bygga ett katthus på sin koloni men har inte hittat någon ritning. Har själv sökt på intenet och har heller inte någon ritning.
Finns det någon som har en ritning på ett litet katthus hör av.

Kanske finns det någon som vill ta hand om Ella.

Eller?
Vi måste i alla fall sterilisera henne annars så har vi en ny kull med ungar att ta hand om.

Vi håller på att hitta hem till alla ungarna. Det borde inte bli ett problem. Vi ska själva dela bostad med Sixten. De andra har vi möjliga hem till men det är inte klart ännu. Så finns det någon som är intresserad hör av er.

I dag kom det kvinna med en kattunge och undrade om den tillhörde “vår” kattmamma. Hon hade hört att vi hade tagit hand om en katt med ungar.
Det var det ju inte. Denna lilla krabat var inte många veckor. Hur gärna vi än vill kan vi inte ta hand om även denna lilla söta kattunge. Den behöver sin kattmamma ett tag till. Det bästa måste vara att lägga tillbaka kattungen på platsen där den hittades och sedan ha uppsikt över den och se om kattmamman kommer och hämtar den. Om inte är det bara att börja mata.

Detta år måste vara ett kattår …

Natten har varit lugn förutom några små incidenter. Vi blev väckta av att kattmamman Ella kom och ville ha mat. Hon vet att vi har kattungarna i huset men hon visar ingen aggressivitet mot hos.
Nu på morgonen kom Sixten och la sig i våra säng. Någon minut senare kom Alice och så blev det bus i stället för kel.

De tar hand om varandra och ger varandra trygghet vilket är bra men det försvårar att de knyter an till oss. Nu ska vi försöka hitta bra hem till i första hand ungarna. Vi är lite osäkra hur vi ska göra med Ella.

Enklast hade det varit att blunda och inte bry sig om katterna alls. Bara låta naturen ha sin gång. Naturen är tuff.

Så är det med många andra problem, man kan bara blunda. Det kan gälla miljö- och klimatproblem, hemlöshet m.m.
Inte löser det några problem men man överlåter bekymren på någon annan.

Men så kan man ju inte vara …

Nu har alla ätit, putsat sig och hittat en sovplats. Ska natten bli lugn eller ska det jagas och lekas? Det har blivit mycket mer hålligång nu när Alice kommit hit.

Potträningen har gått helt utan problem. Inga missöden utanför kattlådorna. Temperaturen inomhus är lite hög men det får vi leva med. Det går inte att ha fönster öppet nu och myggnäten stoppar inga små kattassar.

Sixten är den som är minst rädd. Han äter ur handen utan problem och kan kommer och tittar och ska undersöka vad vi håller på med. Lilla Grå fräser inte så mycket och äter ibland ur handen. Alice är mest reserverad men hon kom ju precis.

Nu är det dagas att sova och ta igen den förlorade sömnen de senaste nätterna. Tyvärr är det lite för varmt i stugan för att man ska sova bra. Vi kan inte ha några fönster öppna nu pga rymningsrisken och myggnäten står inte emot små kattassar. Så det är bara att stå ut.

Katterna är smarta och ligger på det svala golvet och vi i en varm säng …

Tidigare idag var jag och skulle ge mat åt Alice med mindre bra resultat. I kväll gjorde vi ett nytt försök. Grannen som tidigare släppt in oss var inte där. Vi lånade en stol och en stega av en annan granne för att kunna ta oss över staketet. Allt detta var förgäves. Ingen Alice och inte ens en Ella. Maten vi lämnat tidigare var uppäten. Det är ju inget konstigt i sig eftersom det finns gott om katter, fåglar och igelkottar.

Mycket nedstämda begav vi oss hem. Vi sa att nu har Ella flyttat Alice och att det finns en liten chans att hon flyttar tillbaka till vår koloni. Vi pratade med vår granne och berättade om det nedslående resultatet. Jag gick en runda i trädgården och tänkte se om Ella låg där och väntade. men jag såg ingen Ella men jag såg en liten Alice. Alice kom snabbt fram och ville ha mat. Jag satte maten på verandan som vanligt och Alice kom direkt. Så det var bara att stänga verandadörren och så hade vi den sista kattungen. Nu gällde det bara att få in henne i huset utan att de andra smet ut på verandan.

Med lite mat går det mesta. Det var bara att ta tag i nackskinnet och lyfta in Alice till Sixten och Lilla Grå.

De verkade alla glad att få se varandra igen. Nu far de runt och jagar varandra.

Ella verkade inte ledsen. Det verkade nästan som om hon levererade Alice. Ella åt sin mat och gick iväg. Nu får vi hoppas hon kommer varje dag tills vi kan ordna en tid för sterilisering.

Det känns bra att ungarna är återsamlade och natten blir nog både lugn i alla fall för oss men jag tror det blir en del spring och bus …

Det är inte lätt att förstå hur katter agerar. Igår så “rövade” vi bort två av tre ungar. Ella, kattmamman, såg och hörde det hela. Efteråt kom hon fram som vanligt och strök sig och fick mat. Mat gör visserligen att omdömet blir sämre men ändå.
Dessutom idag låg hon och väntade på mig när jag var ute på toa. Jag hälsade och hon följde med mig in på verandan och var rätt så kelen. Hon buffade och jag kunde klappa henne ordentligt. Hon åt med god aptit. Satte sig sedan och gjorde toalett. Slickade sig nogrant och sedan gick hon lugnt ut och la sig i vår trädgård.

Hon verkar inte ha blivit skrämd av vårt handlande. Kanske är det så att hon är redo att släppa sina ungar. I så fall är det hög tid att även hämta hem Alice. Dessutom kommer kanske de som bor på den koloni de är på nu hem vilken dag som helst och då flyttar de och då är vi tillbaka på ruta ett.

Nu har vi ju erfarenhet av tidigare expeditioner så denna gång ska det säkert gå smärtfritt.

Det finns mycket roligt för en katt i stugan. Kulan till rullgardinssnöret är en självgående leksak. Gardiner är också helt OK. Allt mycket spännande …

Nu är första etappen avklarad. Vi har nu lyckats fånga in två av fyra. Det blev Sixten och Lilla Grå. Alice är kvar hos mamma Ella.
Det gick rätt så bra att fånga in Sixten och Lilla Grå. Nästan inga problem med Sixten. Vi behövde dock två försök. Så länge man höll dem i kattskinnet var det OK, förutom lite pip från Lilla Grå men sedan blev det värre. Lilla Grå skrek i högan sky och tyckte inte om att sitta i en kattbur.

Efter att vi fångat två gav vi mat till Ella och Alice. Ella var som vanligt och jag kunde klappa henne och hon buffade mot min hand. Vi lämnade dem med en fylld tallrik med kattmat. Nu är ingen ensam tror vi i alla fall. Vi vet ju inte hur det är med Ella och Alice. Sixten och Lilla Grå har i alla fall varann.

Sixten och Lilla Grå gömde sig direkt under vår säng. Efter ett tag kom Sixten fram och åt. Lilla Grå höll sig fortfarande gömd men har nu ätit.

Nu är de framme och leker. Kulan i rullgardinsnöret är kul. Korgen som de legat i tidigare har de redan hittat och Sixten ligger just nu och vilar sig. De har undersökt varje vrå. Kattlådan har redan varit på.
De har pipt lite försynt och har väl saknat Alice och mamman.

Nu får vi se hur natten blir. Jag gick och tittade på kolonin där vi fångade in Sixten och Lilla Grå. Det var helt lugnt , inga pip och jamanden. Vi vet ju inte om de är kvar men troligen är de det. Vi får kolla i morgon. Vi får gå upp tidigt i morgon och se om Ella kommer och vill ha mat. Kanske har hon med sig Alice då vem vet …

Gick upp tidigt för att kolla om vi fått gäster men tyvärr- Det hördes inga små tassljud. Efter ett tag kom kattmamman och ville ha mat och givetvis fick hon det. Hon var lite kelen och buffade och strök sig mot min hand. Hon verkar inte ha tappat förtroendet för oss trots att vi “stalkar” henne.

När hon ätit färdigt gick hon lugnt iväg. På slutet när den nya kolonin närmade sig gick det lite fortare. Hon skuttade upp över grinden och försvann.

Efter att ha hängt tvätten bar det iväg till katternas tillfälliga hem. De hade inte flyttat. De kände igen oss direkt och kom och åt med god aptit. Lilla Grå var lite reserverad och åt inte så mycket. Sixten verkade inte bry sig så mycket utan åt massor och utstod klappandet utan att reagera.

I kväll måste vi nog slå till och fånga in dem. Om vi inte gör det är det risk att de inte blir så tama att vi kan ta hem dem. Om inte måste vi mata dem hela vintern. Nu på sommaren verkar det inte finnas tillräckligt med mat så hur ska det bli när det blir vinter.

Det är inte lätt men vi tror att det är för deras bästa att vi ordnar nya hem för dem. Om allt går som det ska så kommer ungarna att vara tillsammans hela sommaren. Har vi tur kan vi nog få mamman så tam att hon kan vara med ungarna visserligen med kontaktperson men ändå.

Svårt att veta. Mamman vill så gärna ha närhet men vågar inte. Hon är på helspänn.Kanske släpper det om hon får vara inne med oss ett tag.

Mycket spekulationer blir det. I kväll vet vi hur det går med jakten …

Förhoppningsvis är Ella lika nöjd i morgon som hon är på bilden nedan.

Det är frågan vi brottas med. Kattmamman, Ella, har flyttat katterna till en koloni där ingen bor för tillfälligt och som har gröna barriärer mot grannar och gångar.
Ella har varit hos oss och ätit varje dag och när hon gick från vår koloni följde jag efter och såg till vilken koloni hon gick.
Efter att ha pratat med grannen gick vi in på kolonin och där var alla fyra. De tycktes gilla vår närvaro i alla fall maten vi hade med oss. Det gick bra att klappa dem försiktigt men inte mer än så.
De håll sig nära oss och lekte med leksaken som vi hade med.

Nu är frågan ska vi ta hand om dessa katter eller ej. Vi borde i alla fall sterilisera dem men det är ju inte så lätt när det gäller vildkatter. Det kan ju bli en ganska så traumatisk upplevelse. Vi hade hoppats på att de skulle bo hos oss så att de blev lite mer tama men Ella tyckte inte det var en bra idé.

Nu är det spännande och se om hon flyttar vidare. Kanske flyttar hon tillbaka till oss.
Kanske …

Det är skönt att de mår bra och att hela familjen är samlad, förutom kattpapporna förstås.

Har försökt att få kontakt med organisationer i Malmö som hjälper och stödjer katter men ingen har svarat ännu. Det är väl bara att försöka igen. Vi behöver prata med någon som vet hur det är att ta han om vilda katter och dess ungar.

En del av er är säkert trötta på att läsa om katterna men jag inte låta bli. Efter framgångar med socialiseringen så bara försvann de i lördags kväll/natt. Sedan dess har bara kattmamman, Ella, varit här och ätit.
Lite trist eftersom vi gjort framsteg med kattungarna. Kanske är det orsaken varför kattmamman flyttade. eller beror det på ett antal hankatter som driver omkring och och skvätter.
Ella tyckte inte om uppvaktningen utan låg och morrade och körde iväg uppvaktarna.
Får se om de kommer i kväll. Ella kommer nog en sväng men kommer de små ???

I dag har det annars varit rätt så behagligt. Lite regn hade inte skadat men det kommer först på torsdag om man nu ska tro på vädersiarna.
Det växer rätt hyfsat trots torkan. Roligt att det blir äpplen i år även om spinnarnas angrepp nog var större än förra året.
Tempen sjunker nu på kvällarna så att det nästan blir läge för att ta på sig en tröja.

Vid sådana här tillfällen, “semester m.m.” är det bra med datorer och internet. När man måste göra något så kan man göra det mesta utan att lämna kolonin så länge det bärbara bredbandet fungerar. Har haft problem att det inte vill koppla upp sig trots att den visar att allt är OK. Det är en inställning som ändras av någon anledning. I bland blir det så konstigt att det bara är att avinstallera och sedan installera på nytt.
Det tar lite tid men det hjälper.

Just nu så surrar trädgården av humlor. I år är det inte så många bin men förhoppningsvis kommer det att vara annorlunda nästa år då vi tänkt sätta upp “holkar” för solitära bin.
I år blommade päronträdet överdådigt men det syns inte ett ända päron, vilket är mycket ovanligt. det har alltid blivit päron. kvantiteten har varierat men i år inte ett enda.
Troligen saknades det pollinerare när päronträdet blommade. Det var i alla fall kallt då och vi såg inga.
Märkligt nog blir det aprikoser, dock inte många, men det är inte kvantiteten som räknas.

I dag är det tyst och lugnt inga små kattassar. De har nog varit ute på safari med kattmamman. Vi får se om de kommer tillbaka. Lite lustigt att de försvinner så när de känns som att de har acklimatiserats hos oss. Kanske är det det kattmamman känner och därför flyttat dem.
Vad vet jag? Det är bara att vänta och se.

Det fläktar skönt ute, så nu är det ganska så drägligt. Fikar just nu med grönt te, radiokaka och färska hallon från trädgården. Skönt att bara ta det lugnt och vara …

I dag var det inte så varmt så det blev lite gjort i trädgården. Äntligen så planterade vi ut en fikonplanta som stått och väntat i en kruka på att vi ska hitta en plats i trädgården. Vi har ingen perfekt plats men nu är den i jorden i alla fall. Flyttade även ett nytt skott från en krusbärsplanta.
Odlingarna går inte så bra i år. Dels pga att vi sådde lite sent och att vi sedan inte har skött det så bra. Men det blomstrar ändå och det ska nog bli lite skörd. Snart får vi ta upp löken som annars går i blom.

I dag gjorde vi fruktdrink på bär från trädgården, jordgubbar, smultron, krusbär, vinbär. Smaskens …

Katterna är väldigt aktiva och busar överallt. Titt som tätt får vi besök av en svart katt som vår kattmamma störs av. Ibland hör man kraftiga morrande och då ligger den svarta katten på vår tomt. Den svarta verkar inte aggressiv på något sätt och är rätt så djärv. Den går in i vårt hus och kollar om det finns någon mat.

Bäst vore om denna katt flyttade till några andra kolonier så att vår lilla familj får lite ro. Socialiseringsprocessen går långsamt men framåt. Vi måste nog öka takten om vi ska kunna hitta hem till alla.

Vi får se …

Ja är man katt så läggar man sig ner och vilar i skuggan av ett fotsteg och markkyla från vernandan. Sedan gör man inte mycket mer …