Inlägg den 14 oktober 2008

tis
14
okt
2008
tisdag, 14 oktober, 2008 | Skriven av:

Ett av de effektivaste sätten att öka attraktiviteten och kapaciteten hos kollektivtrafiken är att bygga spårvagnslinjer. I många större svenska städer finns stombusslinjer med tät trafik som redan idag skulle kunna göras om till spårvagn, och bli ett lyft både för klimatet och för stadsmiljön.

Miljöpartiet föreslår en statlig delfinansiering för byggande av spårvagnslinjer i större städer. Samtidigt har vi gått igenom förutsättningarna för att dra spårvägslinjer i åtta större städer, och presenterar här olika exempel på hur det skulle kunna se ut i städer som Linköping, Uppsala, Malmö, Lund med flera.

Det byggs spårvagnslinjer med stor intensitet runtom i europeiska städer. Exemplen är många på hur stadsmiljöer och kollektivtrafik förbättrats dramatiskt efter införandet av spårvagn. Det finns stor anledning att inspireras av dessa städer som valt att prioritera kollektivtrafiken framför bilen, och på så sätt även gett prioritet till cyklister och fotgängare.

Det är lätt att få känslan av att omställningen till ett klimatsmart samhälle är fyllt av uppoffringar. Men denna genomgång av europeiska förebilder och svenska exempel på spårvagnsutbyggnad visar att det är precis tvärtom. Att satsa på spårvagn är att skapa en mänsklig och levande stadsmiljö där alla som rör sig i staden ges möjlighet till ett klimatsmart resande.

I det följande redovisas exempel på spårvägsutbyggnader i totalt 10 städer som skulle kunna rymmas och delfinansieras med statsbidrag inom den av Miljöpartiet föreslagna ramen, 24 miljarder kronor i statsbidrag till spårutbyggnad under en 15-årsperiod. Exemplen har tagits fram efter kontakter med planeringsmyndigheter, trafikföretag och Miljöpartiets ansvariga olitiker från respektive stad.
De redovisade spårvägsutbyggnaderna ska ses som exempel på intressanta projekt som i några fall är beslutade, men i de flesta fall fortfarande är under utredning. Planeringsförutsättningar och kostnadsberäkningar förändras ständigt, vilket gör att det idag inte är möjligt att med säkerhet fastställa utformning och beräkna kostnader för varje enskilt objekt.
Sammanställningen bör dock ge en ganska god bild av ungefär vilken spårutbyggnad som är möjlig inom den av oss föreslagna ramen.

LUND STN-BRUNNSHÖG
2003 öppnades kollektivtrafikstråket Lundalänken från stationen via universitetssjukhuset, tekniska högskolan, forskningsbyn, Brunnshög och vidare ut mot Södra Sandby. Idag trafikeras stråket med buss, men det är anpassat för att enkelt kunna konverteras om till spårväg. Alla radier, broar och all bebyggelseplanering runtomkring har det senaste decenniet anpassats för att rymma spårtrafik. S, v och mp initierade och satte igång LundaMats, en plan för att miljöanpassa transporterna i Lund.
Inom ramen för detta projekt som pågår fortfarande är Lundalänken en strategisk del. Längs med sträckans centralare delar, Lund Stn-Brunnshög, finns ett stort och ökande reseunderlag. Sedan Lundalänken invigdes har biltrafiken inte ökat trots att Lund är en av de städer som växer mest i Sverige. En konvertering till spårväg kommer att vara nödvändig för att möta efterfrågan på kollektivtrafiken. Det som idag står i vägen för spårväg är bristen på statlig delfinansiering.

BRUNNSHÖG-DALBY
Att ansluta Lund med Dalby med spårväg skulle ha stora regionala effekter. Dalby fungerar idag som knytpunkt för många av Skånetrafikens bussar och det finns flera ytterligare förslag om ny spårtrafik till Dalby.

Detta är givetvis något som borde tas med i Lunds ÖPL-arbete (översiktsplan).

Undrar om det finns några andra partier som vill hoppa på “tåget”?

Läs hela rapporten!

Träffar: 5

tis
14
okt
2008
tisdag, 14 oktober, 2008 | Skriven av:

I dag var det dags att lämna blod. Det var lätt att få tid när jag ringde i morse.
I dag hade jag 150 i blodvärde så jag behövde inget järntillskott.
Det behövs fler blodgivare så anmäl dig om du inte redan ger blod.

I dag var det möte med styrgruppen för hästsporten i Lund. Det är en styrgrupp inom Kultur & Fritid.
Tyvärr är stödet till olika “aktiviteter” olika. Man kan nog konstatera att bollsporter får mest stöd.
Det finns många skillnader. T.ex. vilket behov av dusch och toalett det finns. Normalt finns det alltid dusch och toalett i närheten av bollsportsanläggningar. När det gäller stall och hästsport är det inte lika självklart.

Samtidigt med denna styrgupp finns det en bidrags och taxestyrgrupp som ska se över stödet till föreningar.

För att riktigt kunna bedöma vem som får mest stöd måste det fram siffror inte bara på själva aktivitetsstödet utan även stödet i form av anläggningar.

En frågeställning som måste besvaras är på vilken nivå stödet ska vara?
Det är viktigt att det blir ett mer rättvist system.

En viktig fråga är på vilket sätt kommunen ska stödja föreningar?

Behövs det olika regler för “kulturföreningar” och “idrottsföreningar”?
Borde inte principerna vara desamma?

Många frågor finns det förhoppningsvis kommer de att besvaras inom kort!

Träffar: 12