tisdag 17 november 2009 | Skriven av:

SDS skriver : Näringsminister Mod Olofsson

När Vattenfalls blivande VD, norrmannen Øystein Løseth, presenterades igår yttrade han fyra intressanta ord:
”Ibland kanske för spännande.”
Løseth avsåg att det är spännande i skärningspunkten mellan politik och kommersialism. Som i statliga Vattenfall. Han har jobbat förr i detta gränsland, i norska Statkraft och Statoil, där politiska mål och lönsamhetskrav möts.

En skicklig balansgång krävs och det är näringsminister Maud Olofsson (C) som först måste klara av den.

Hittills har regeringens turer kring Vattenfall inte ingett förtroende. Ett exempel är att Olofsson först sade att avtalet om skadeståndsansvar vid kärnkraftsolyckor i Tyskland inte var acceptabelt, för att sedan göra helt om. Nu betraktar regeringen det som ”inte bara rimligt utan självklart att Vattenfall tar ett fullt ansvar för sin verksamhet”.

Intressant vändning. Det är självklart att ägarna till kärnkraftverk ska stå för alla skadeståndskrav. Om nu alliansen anser att Vattenfall gjort rätt så borde detta innebära att dessa krav även ska gälla för svensk kärnkraft och dess ägare. När ska detta genomföras i Sverige?
Det ändrar förutsättningarna för kärnkraften. Det är i så fall på tiden.

God lönsamhet och en pådrivande roll i klimatarbetet bör gå, måste gå, att förena. Åtminstone på sikt. Gröna lösningar tillhör framtiden. Men hur formuleras detta i de tydligare ägardirektiv som alla nu efterlyser?

Omställning till gröna lösningar kanske inte ger återbäring direkt men är rätt väg att gå om man ser det samhällsekonomiskt och har en viss långsiktighet. Att göra en omställning till förnyelsebar energi och samtidigt kräva högre ekonomiskt avkastning kan ge problem på kort sikt. Risken är att ekonomin som vanligt går före klimat och miljö.
Det låter bra att regeringen ställer krav på omställning. Men nöjer alliansregeringen sig med att bara inkassera ökad avkastning så blir det som vanligt att miljön och klimat blir lidande.

Att sparka Vattenfalls VD är ett sätt för näringsministern att flytta strålkastarljuset och lägga all skuld på VD:n.
Vad visste egentligen alliansregeringens näringsminister om Vattenfalls agerande?
Borde hon inte ha tagit reda på mer?
Det verkar som det finns dubbla agendor, en inom Vattenfall och regeringen och en annan gentemot allmänheten.

Kategori: ekonomi, energi
Du kan följa inlägg och kommentarer med RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, eller trackback från din egen hemsida.
Lämna en kommentar

XHTML: Du kan använda följande html-taggar:: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>