Inlägg den 21 januari 2016

tor
21
jan
2016
torsdag, 21 januari, 2016 | Skriven av:

Efter första programmet med VEGORÄTT i SVT så har det blivit rätt många upprörda reaaktioner.

Maria G Francke skrev i Sydsvenskan :

Efter en halvtimma låg jag i fosterställning och kved: rädda mig, ge mig kött.
Det är ett generande flum som står i vägen för själva matlagningen, och det värsta är att det hade kunnat styras upp på manusstadiet och i själva produktionen. Programledarna är icke alls oävna som just det, de är bra framför kameran, de är pedagogiska och förklarar sina moment, de är inspirerande. Men det är på den sistnämnda punkten som det slår över: det finns inga gränser för hur nyttigt, vackert och gott allting är.

GrönkålJag förstår inte hur avsnitt 1 leder till fosterställning och kvidande eller att man vill äta kött. Jag håller med om att det var väldigt hurtfriskt och nyttigt och snyggt. Men det är knappast något man bara kan säga om VEGORÄTT. Har inte sett liknande reaktioner när Ernst eller Plura lagar mat.

Karolina Fjellborg skrev i Aftonbladet :

Galopperande grönt vansinne i ”Vegorätt”. Jag undrar så mycket när jag ser det här. Om det är meningen att vi ska bli inspirerade eller kväva oss själva med skämskuddar så att världen blir av med åtminstone ett par köttätare. Varför programledarna tar på och hänger på varandra, och står jättejättenära, lite bakom eller lite framför varandra, hela tiden, matar varandra och fnissar omotiverat. Man bara väntar på att det hela ska urarta i sådana där kuddkrig som tjejer har i manliga fantasier.

Jag vet inte vad det är för manliga fantasier Karolina menar. Känns lite som beröringsskräck och lite homofobi. Enligt SVT är målgruppen kvinnor mellan 18-35 år. Det är nog svårt att göra ett program för alla speciellt som det egentligen inte bara är underhållning utan egentligen en viktig fråga som både gäller etik och klimat. Rent av politik.

Malin Wollin skrev i Aftonbladet skriver :

”Vegorätt” inte rätt för radhusvegetarian. Att vara vegetarian måste inte vara ett livsstilsval. Många av oss vegetarianer är precis som alla andra med den skillnaden att vi inte äter upp våra vänner. Vi ska inte krångla till det, köttisarna tycker redan att det låter helt hopplöst svårt.

Att inte äta upp våra vänner är väl ett livsstilsval. Målgruppen var inte alla och inte heller ambitionen att omvända alla köttätare. Malin konstaterar :

Tanken bakom ”Vegorätt” är så god och grön men är lika verkningsfull som att göra ett program för att öka miljömedvetenheten och bara berätta om hur man bygger sitt eget hus av hästspillning. Det är för hardcore SVT, ”Vegorätt” är helt enkelt lite för rätt.

Det är kanske det som är problemet att VEGORÄTT är helt enkelt för rätt. Linda McCartney sa en gång att om slakterier hade glasväggar skulle många fler vara vegetarianer. Det tror jag stämmer och det är kanske det som krånglar till det eftersom i stället för att ändra sin livsstil så fortsätter man med köttnormen och lever med dåligt samvete och då försvarar man sig med ibland mycket dåliga argument.

Många har kommenterat programledarna. De var töntiga, söta, flamsiga, grönkål och bär i håret …
Kanske beror en del reaktioner på att programledarna var två unga starka kvinnor som tog plats?

Alla dessa reaktioner av ett enda avsnitt bådar ändå gott. Fyra kvar och då kan kanske det blir än mer diskussion om varför “vego är rätt”.

Givetvis spelar nog det faktum in att det är först nu, 2016, som det blir ett vegomatlagningsprogram. Förväntningarna har byggts upp under lång tid. SVT har uppvaktats många gånger i flera år för att de skulle göra ett VEGO-program.

I ärlighetens namn blev jag själv lite upprörd eftersom jag direkt efter programmet tyckte att bilden av en vegan var lite av en nidbild. Jag har nu lugnat ner mig och ser fram emot nästa avsnitt. Rimligen blir det fler program efter VEGORÄTT eftersom det ligger helt rätt i tiden. Visar sedan SVT, Cowspiracy, blir det nog än fler reaktioner. (Kan ses på Netflix eller laddas ner från cowspiracy.com.)

Det är nog lite optimistiskt att tro att fem avsnitt kommer att omvända världen. Men att ett enda program kan beröra och uppröra så många bådar ändå gott. Det är precis som med kultur.

Pratar vi om våra reaktioner kan vi kanske påverka våra livsstilar i rätt riktning så att kommande generationer inte behöver åka till andra planeter för att överleva.