Inlägg för » 2018 «

Djur är fantastiska. De ger så mycket kärlek och kräver egentligen bara lite mat och lite kel. En vårdag 2010 såg vi tre små ulltottar titta fram från vår veranda. Det var tre mycket olika kissar.

Mamman, Ella, fanns kvar, så de fick växa upp med sin mamma på vår koloni. I början fick de di från mamman. Sedan tröttnade hon och vi tog hand om matningen. De älskade sill och torsk vilket de av någon anledning inte gillar idag.

Totalt var det tre kattungar.

Det var en hona, Sickan, en liten tuff hona som var den djärvaste av dem alla.

Sedan var det en bruntigrerad, Alex, han var den busigaste av dem alla.

Sedan var det sist men inte minst, en grå skogkattliknande hane, Brummis, räddast av dem alla. Brummis blev snart ett naturligt namn eftersom han spann så högt att det blev till ett “BRUMMANDE”.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Åren gick och Brummis blev som Ferdinand, större och större. Han blev också den som blev tamare och tamare.

De busade med varandra och men Brummis var absolut den snällaste. Han älskade att bli borstad och att bli kliad speciellt på magen och under hakan.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Brummis blev nästan nio år. På senaste tiden märkte vi att han blev lite smal. Märkligt eftersom han älskade mat. Det märktes inte så mycket på honom mer än att han var lite smalare och att han inte var lika alert. Han kom fortfarande och jamade för att få mat men han åt inte lika mycket varje gång. Han gillade fortfarande att bli borstad och kliad men inte lika länge som tidigare. Något stod inte rätt till.

• 

• 

• 

• 

Ingen av kissarna gillade att åka bil i bur. Vi hittade en veterinär som finns på gångavstånd från oss så vi gick dit med Brummis. Veterinären kunde tyvärr inte hjälpa oss så vi fick rådet att åka till en klinik som kunde röntga och ta blodprov. Så vi beställde tid hos Lunds Djursjukhus. Vi fick en tid nästa dag. På röntgen kunde man se att allt inte stod rätt till.

Kunde man operera? Eftersom det fanns ett blåsljud på hjärtat så gjorde man ett ultraljud på hjärtat. Det skulle gå att söva Brummis men det såg inte bra ut. Det kunde sluta illa trots operation. Vi ville ändå göra allt för att Brummis skulle bli bra. Nästa dag öppnade man Brummis och upptäckte en knytnävsstor cancersvulst och tre angripna leverlober. Så hur jobbigt det än var så lät vi Brummis somna in under narkosen. Svårt beslut men tyvärr det ända rätta.

Mycket mystiskt att det gick så fort. Det var mindre än en vecka från första veterinärbesöket tills att Brummis fick somna in. Kan cancer växa så snabbt? Under sommaren 2018 märkte vi inget. Brummis var som vanligt.

Brummis fick somna in den 18 december 2018. Snart 2 veckor efter detta så är varken jag, min sambo eller Brummis syskon helt “återställda”. Eftersom det gick så snabbt har det varit extra tufft. Alex är den som mest är påverkad av att Brummis inte längre finns hos oss fysiskt. Han brukade ligga tillsammans med Brummis i sängen och de brukade busa lite med varandra. Mest Alex men ibland så jagade Brummis Alex. Det uppstod aldrig blodvite och inga klor var ute.

Nu äter Alex och Sickan knappt någon blötmat utan mest torrfoder. Brummis älskade blötmat och då brukade de andra komma för att äta. Båda äter torrfoder och verkar helt OK ut.

Direkt efter att Brummis blev inlagd på djursjukhuset började Alex gå omkring och jama på natten. Precis som om han letade efter Brummis. Det har minskat lite men i natt var han uppe en stund och jamade.

Nu är det snart ett nytt år, 2019, men det känns tungt att fira nyår utan Brummis. Saknaden är stor men Brummis finns i våra hjärtan.

Vi har ju tur som har två kissar kvar och fina minnen av en jättegullig, snäll, mysig, pigg, välkomnande, mjuk, spinnande katt.

Livet är inte alltid så glatt. Vår gulliga och jätte snälla Brummis har fått somna in efter nästan 9 år tillsammans med oss. Han finns inte fysiskt men han kommer alltid att finnas i våra hjärtan.