I dag bar det iväg till stora staden Malmö. Några studenter vid Malmö högskola hade inbjudit till föreläsningar och workshop på temat “Miljö och konflikt”.

Det var första gången jag var på Malmö högskola. Den ligger på gångavstånd från Malmö C. Det händer mycket i Malmö. Många nya byggnader har byggts på väg mot den “gamla” högskolan. Många glasfasader var det. Jag vet inte vad jag tycker om det. Känns lite opersonligt frågan är även om det är så miljöriktigt. Jag vet inte.

I alla fall!
Första föreläsaren var Andreas Malm, författare och journalist. Han har precis utkommit med en bok som heter ”Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent”.

Andreas budskap var klart och tydligt, vi måste göra något nu. En nollvision för fossilabränslen är ett måste. Skatter är inte tillräckligt, Kyotoprotokoll är verkningslösa.
Han trodde mer på ransonering. I Storbritanien finns diskussioner om att man ska inför detta. Varje medborgare får ett plastkort med en viss mängd koldioxidutsläpp. Varje gång man konsumerar (betalar sin räkning) dras en viss mängd på kortet beroende på vad man konsumerat. De som inte använder sin kvot kan sälja denna till andra som vill ha mer. Tilldelningen skulle minska efter hand. De gröna i Storbritanien är tydligen inne på denna linje men ville minska kvoterna mer.

Han menade att fungerade ransonering under kriget borde det kunna fungera nu.

Jag tycker inte att det går att jämföra krigsåren och den situation vi lever i nu. Då fanns det en brist på varor nu finns ingen direkt brist på energi. Varför skulle stater som USA och Kina gå med på ett sådant förslag?

Det som slog mig var den dysterhet det var i Andreas budskap. Jag tycker normalt att jag är pessimistisk men där låg jag i lä.

Jag tror det är viktigt ge känslan att det inte är för sent. Annars så kommer allmänheten att slå ifrån sig problematiken.

Den andra föreläsaren var Helena Tagesson, lärare på Freds- och utvecklingsstudier vid Växjö Universitet. Helena hade sin utgångspunkt i “klimatförändringar, fred och konflikter.
Ännu så länge har klimatproblemen inte gett upphov till några konflikter i alla inte väpnade sådana. Det är dock mycket rimligt att de kommer om klimatproblemen ökar.

Efter föreläsningarna fick vi lunch som var vegansk och ekologisk och mycket välsmakande. Kul att för en gångs skull äta samma mat som alla andra.

Sedan blev det workshop i smågrupper. Bl.a. skulle vi diskutera vem som har ansvaret för att lösa klimatproblematiken. Är det “företagen”, “staten” eller “individen”.

Enligt min mening har alla ansvar. Jag tror också att lösningen ligger hos individen och staten (politiska beslut). Företagen kan givetvis hjälpa till men jag tror inte de klarar av att lösa problemen.
Utan politiska styrmedel som gör det rätta billigare och det dåliga dyrt blir det få omställningar bland företagarna. Deras mål är vinst.

Om det blir en stark opinion så kan det påverka både politiker och företag.

Hur ska man redovisa klimatpåverkan av sitt handlande på någorlunda rättvist sätt. Vissa saker är lättare som personresor. Men hur gör man med ett par byxor?
Det borde gå att lösa med dagens teknik.

En frågeställning var också om det behövs en katastrof för att “man skall reagera”. Jag tycker nog att det har varit tillräckligt många katastrofer. De som varit har inte drabbat den rika världen därför har det inte hänt så mycket efter dessa för att lösa några “kommande klimatproblem”.

Byt politik inte klimat!

GO GREEN!