Maria Wetterstrands rapport nr 11 (sista delen) från Cop 15.

DN skriver : Klimatmötet i Köpenhamn ett monumentalt nederlag

Maria Wetterstrand: Det är dags för en klimatprogressiv allians som utgår från ambitioner och förändringsbenägenhet – inte nationsgränser. Efter Köpenhamn behövs nytänkande inom FN-systemet om hur klimatförhandlingarna bedrivs. Det behövs också starkare pådrivande krafter. Sverige bör ta initiativ till ett nytt samarbete mellan klimatprogressiva länder och andra aktörer från både nord och syd. En sådan allians skulle kunna införa bilaterala klimatskatter på flyg mellan länderna – pengar som kan användas till gemensamma klimatinvesteringar i utvecklingsländer. Även miljöframsynta företag behöver en samarbetspartner på den politiska arenan. De länder som väljer att gå före kan inspirera andra. Klimatet har inte tid att vänta på några som hela tiden vill trycka på bromsen, skriver Maria Wetterstrand.

Visst kunde det sköts mycket bättre. Den svenska regeringen har inte direkt varit några spjutspetsar när det gäller klimatpolitiken. Grunden för dem är att ekonomin står över ekologi. Därför blir det åtgärder som först och främst gagnar vissas plånböcker.

Nu gäller det att inte ge upp utan fortsätta arbetet. Nu erkänner de flesta att klimathotet finns. Bara det är en framgång.

Man borde nog också fundera på om dessa sk toppmöten är så framgångsrika och effektiva. Kanske måste jobba annorlunda.
Man borde också involvera ländernas invånare. COP 15 kändes inte speciellt tillgängligt för “vanliga människor”.
Man borde kunna använda sig av NGO:s

Sedan är det ett problem med de stora, USA, Kina, Indien …
Hur ska man kunna få med sig dessa?
Möjligen om övriga tillsammans ställer krav på dessa länder.

Nu gäller det att jobba vidare. Sverige kan göra mer och det kan bli lönsamt i längden. Det kommer att behövas miljöteknik runt om i världen.
Klimathotet är både ett hot och en möjlighet. Ska det lyckas måste vi våga satsa och gå före.

Vad har vi att förlora?

SDS skriver : Tandlöst löfte enda resultatet

Det blev kaotiska förhandlingar in i det sista. Men FN:s klimatmöte i Köpenhamn nådde ingen enighet om tvingande utsläppsminskningar.
Sent i natt kunde mötet som bäst utmynna i ett tunt slutdokument som ska förhandlas vidare under 2010.
Trots att mötet vid midnatt var på väg mot en möjlig kompromiss var USA:s president Barack Obama besviken:

Det verkar inte bli så mycket av COP 15. Mycket resurser, många förhandlare och många sk ledare har varit där i avskildhet som medfört stora kostader. Många har demonstrerat för att påverka men det hjälpte tydligen inte. Det blev mest snack.
Obama sa :

– Vi nådde inte tillräckliga framgångar. Den här frågan dikteras av vetenskap. Vi måste ta större steg i framtiden, sade han inför sin avfärd med Air Force One.

Han verkar inte lyssna på sig själv. “Den här frågan dikteras av vetenskap” säger och samtidigt vill han inte minska USA:s utsläpp med mer en bråkdel. Trots att USA under lång tid släppt ut mest per person.
Tråkigt.
Det är givetvis inte lätt att vara president i USA och ändra den amerikanska livsstilen för det är ett måste om USA ska klara att minska sina utsläpp och sin energikonsumtion av fossila bränslen. Men Obamas fina ord blir till intet värde då han inte samtidigt gör något åt USA:s situation. Gör int eUSA något gör Kina inget …

Strax före midnatt hade de värkt fram ett dokument på tre A4-sidor med två tunna bilagor.

Det innehöll fyra huvudsakliga beståndsdelar:
1. Ett tak för den globala temperaturökningen på två grader Celsius – med möjlighet att sänka tvågradersmålet till 1,5 grader 2016.
2. En minskning av de rika ländernas koldioxidutsläpp med 80 procent fram till år 2050 – och av samtliga länders utsläpp med 50 procent.
3. En ny mångmiljardfond för klimatbistånd till fattiga länder med pengar från EU, USA, Japan och andra 
i-länder.
4. En motsvarande fond för skogsplantering och åtgärder mot skövlingen av regnskogar.

Redan innan avtalsutkastet blivit fullt känt beskrevs det som en medioker produkt med tanke på de förväntningar som ställts på Köpenhamnsmötet. Det fanns uppgifter om att Frankrikes president Nicolas Sarkozy såg det som helt otillräckligt. Och risken var uppenbar att utkastet skulle röstas ned av någon av mötets 193 deltagande stater.

Nästa toppmöte måste bli effektivare och mer konstruktivt och de måste ge resultat. Det har slösats tillräckligt med tid.

Det är tid för ACTION NOW och CLIMATE JUSTICE!