Mellan 2000 och 2005 anmäldes 115 fall av sexuellt utnyttjande av djur, utan att något hittills har lett till åtal. Trots att det är förbjudet att plåga djur är det uppenbarligen svårt att bevisa att djuren verkligen har lidit av övergreppen, och därför läggs fallen ned. Det är inte rimligt att samhället på det här sättet accepterar sexuella övergrepp mot djur. Det krävs inte alltför djärva antaganden för att inse att djuren inte frivilligt väljer att ha sex med människor, även om det aldrig går att bevisa hur de upplever situationen.

Det enda rimliga vore därför att helt kriminalisera sexuellt umgänge med djur, liksom framställning, innehav och förmedling av pornografiskt material där djur utnyttjas sexuellt.

Miljöpartiet har åtskilliga gånger motionerat i frågan i riksdagen, senast 2007 (“Förbud mot djurpornografi”, “Våld mot djur i misshandelsrelationer“). I april 2008 var frågan uppe i riksdagen. Då röstade alliansen mot ett förbud.

Frågan har alltså varit uppe många gånger i riksdagen men nuvarande regering och tidigare regeringar har röstat emot ett förbud.

Redan 2005 konstaterade Djurskyddsmyndigheten följande:

“I en stor del av de rapporterade fallen uppvisar djuren allvarliga skador i könsregionen.
Vid fysiska skador hos djuret går det inte att ifrågasätta att det utsatts för lidande. Men även om det är svårt att fastställa förekomsten och skatta graden av psykiskt lidande hos ett djur, är det sannolikt att djuret upplever obehag eller utsätts för psykiskt lidande också i fall av sexuellt utnyttjande där inga fysiska skador kan påvisas. Vidare kan beteendestörningar hos djuret vara en följd av sexuellt utnyttjande och kan inträda olika lång tid efter djurets upplevelser. Sådana beteendestörningar är att betrakta som symtom på lidande.

Eftersom det i många fall är svårt att påvisa lidande i brottsbalkens mening är det ofta svårt att döma för djurplågeri när djur utnyttjats sexuellt. Det är också svårare att bevisa ett psykiskt lidande än ett fysiskt. Bevissvårigheter kan också uppkomma eftersom djurplågeribestämmelsen kräver en viss effekt som följd av handlingen.

Vid genomgång av det insamlade materialet har Djurskyddsmyndigheten funnit ett knappt tiotal ärenden där förundersökningen lagts ned eller inte inletts på grund av svårigheter att påvisa lidande hos djuret. I dessa fall har det alltså inte funnits förutsättningar att åtala eller döma gärningsmannen för djurplågeri.

Djur befinner sig regelmässigt i en beroendeställning till människan och är därför särskilt skyddsvärda. Om avsikten är att skydda djur från att användas av människor i sexuella sammanhang är bestämmelserna i nuvarande lagstiftning otillräckliga.”

Givetvis är det ett misslyckande varje gång man inför ett förbud. Tyvärr visar sig verkligen ändå behöva lagar för att komma tillrätta med vissa problem. De som inte vill kriminalisera djursex (tidelag) säger bl.a. att djurskyddslagen är tillräcklig. Visst, sunt förnuft borde vara tillräckligt men tyvärr är det enligt juridiken svårt att få en fällande dom för djurplågeri.

Djurskyddsmyndigheten lämnade en rapport om förslag till lagändringar 2007-01-18. Denna rapport tycks alliansen inte bry sig så mycket om. Kanske är det pga att den var gjord av “Djurskyddsmyndigheten”. Denna “hemska myndighet” som bedömde “frågeställningarna” utifrån djurens perspektiv och inte ett ekonomiskt perspektiv. Djurskyddsmyndigheten var så farlig att ett av alliansens första beslut var just att förinta Djurskyddsmyndigheten.

I denna rapport dras följande slutsatser:

“8.2. Djurskyddsmyndighetens slutsatser och förslag
8.2.1. Rättsväsendets hantering
Enligt Djurskyddsmyndigheten täcker den befintliga lagstiftningen – åtminstone teoretiskt – alla fall då djur i samband med sexuellt utnyttjande utsätts för psykiskt eller fysiskt lidande. När det gäller de former av sexuellt utnyttjande av djur som är mest allvarliga, dvs. där djur utsätts för fysiskt eller psykiskt lidande, behöver några ändringar i lagstiftningen inte vidtas enligt Djurskyddsmyndighetens bedömning. Däremot är det Djurskyddsmyndighetens uppfattning att rättstillämpningen inte fungerar tillfredsställande.

Djurskyddsmyndigheten har i denna rapport kunnat konstatera att av 115 polisanmälda ärenden under åren 2000 – 2005 har åtal inte väckts i något fall. I 2 ärenden pågår förundersökning. I 113 av dessa ärenden har förundersökning inte inletts eller också lagts ner. Vidare har kunnat konstateras att antalet fängelsedomar när det gäller djurplågeri är mycket lägre än för andra brott som Djurskyddsmyndigheten jämfört med i samma straffskala. För att skydda djur i detta sammanhang är det enligt Djurskyddsmyndighetens mening angeläget att rättsväsendets hantering av dessa ärenden förbättras. Genom bättre utredningsinsatser av polismyndigheten skulle gärningsmän kunna stoppas i ett tidigare skede, innan de begår nya övergrepp. Dessutom skulle mer kraftfulla reaktioner på handlingarna, såsom fler åtal och strängare påföljder, signalera att samhället ser allvarligt på dessa brott. Denna rapport har berört rättsväsendets hantering av dessa frågor mycket övergripande. Djurskyddsmyndigheten anser att en mer omfattande utredning av rättsväsendets hantering generellt av djurskyddsärenden skulle behöva göras för att få en bättre grund för problemens art och omfattning. Härutöver bör övervägas om utbildningsinsatser om djurs beteende och upplevelser om smärta, lidande m.m. bör riktas till rättsväsendet liksom om rättsväsendet skulle behöva ha resurser som är specialiserade på detta område.

8.2.2. Förbud mot sexuellt utnyttjande av djur
Djurskyddsmyndighetens uppfattning är att alla former av sexuellt utnyttjande av djur bör förbjudas. Den främsta orsaken till det är enligt Djurskyddsmyndighetens uppfattning att direkt eller indirekt tvång ofta är inblandat vid sexuellt utnyttjande av djur, att djurens integritet kränks samt att djuren inte aktivt kan samtycka till sådana handlingar. Det kan självklart invändas att vi i vårt samhälle använder djur i många andra sammanhang utan att ta hänsyn till deras samtycke och integritet. Djurskyddsmyndigheten anser dock att det bör finnas en gräns för hur vi använder djur i vårt samhälle och för vilka syften. För exempelvis livsmedelsändamål, forskning och seminverksamhet finns samhällsintressen som innebär att sådan användning kan accepteras i större utsträckning än att använda djur för exempelvis sexuella ändamål. Att förbjuda alla former av sexuellt utnyttjande av djur skulle innebära en viktig markering att sådana ageranden inte är godtagbara. Ett förbud kan även medföra en hämmande effekt på förekomsten av användning av djur för sexuella ändamål.
Genom ett förbud skulle rättsväsendet även slippa den bedömning, som i många fall kan vara svår, av huruvida ett djur lidit eller inte. Sådana bedömningar är antagligen särskilt svåra vid ”mildare” former av sexuellt utnyttjande av djur.

Djurskyddsmyndigheten föreslår ett uttryckligt förbud mot sexuellt umgänge med djur och andra handlingar där djur används av människor för sexuella ändamål. Ett sådant förbud bör tas in i en särskild bestämmelse i djurskyddslagen. En sådan bestämmelse bör innebära att inte bara sexuellt umgänge utan alla handlingar där djur används för sexuella ändamål är förbjudna. Bestämmelsen bör vara straffsanktionerad och ska därför även införas i uppräkningen i 36 § djurskyddslagen. Den nuvarande bestämmelsen om djurplågeri i brottsbalken bör dock gälla i första hand, dvs. om djur utsätts för lidande. Detta följer redan av 36 § djurskyddslagen.

I förarbetena till en ändring av djurskyddslagen i detta hänseende bör specificeras vad som avses med ”handlingar där djur används av människor för sexuella ändamål”. Det bör bl.a. tydliggöras att bestämmelsen inte avser att förbjuda seminverksamhet. Djurskyddsmyndigheten föreslår också att bestämmelsen om olaga våldsskildring i 16 kap. 10 b § brottsbalken ändras så att även skildringar där djur utsätts för sexuellt våld (som inte är grovt) och tvång omfattas.”

Det är väl självklart att djur inte frivilligt vill utsätta sig för detta. Det mesta som sker mellan individer ska bygga på samtycke, speciellt sexuella handlingar Lagstiftningen borde vara så att man ska bevisa att samtycke fanns innan den sexuella akten genomfördes.

Nu har Förbundet djurens rätt startat en namninsamling för att b.a. påverka alliansregeringen.

Skriv under Djurens rätts protestlista!