Nu har det regnat och regnat så nu är jag riktigt trött på det. I dag verkar det dock som om vi får en dos solsken. Hade det inte varit för kissarna hade vi nog flyttat till Lund redan. Inga sköna sommarkvällar i trädgården hittills men man vet ju aldrig hösten kan ju bli fin.
Kissarna stortrivs och är ute hela dagarna oavsett väder. Ibland går det hett till när det kommer besökande katter. Just precis var Pinglan här. Vi vet inte vad katten heter men den har en pingla så man hör när den kommer på besök. Denna gång kom tre katter rusande in på verandan och det såg ut som om Pinglan anföll en av våra tre. Det gick så fort så det gick inte att se vad som egentligen hände. Lyckligtvis har det inte blivit några blodiga strider. Nu ligger Brummis på verandan och vaktar.
Kattmamman Ella kommer nästan dagligen och det verkar som om relationerna mellan mamma och kattungar har blivit bättre. De hälsar på varandra artigt och respekterar varandra utan att bråka. Ibland blir de lika uppjagade och springer iväg tillsammans utan att veta vem som jagar vem.

Nu är det skördetid. Plommon, päron och björnbär är redo att skördas och äppelträden börjar bli redo. Nu när solen skiner är det riktigt vackert och skönt. Det är en hel del blommor kvar och våra Afrikas Drottning blommar även i år. De har klarat regn och storm bra.

Brummis är rädd men minst dubbelt så stor som Ella. Han är ganska så kall. Han går mot Ella och även andra katter och spänner ögonen i dem sedan lägger han sig ner helt obekymrat. Tittar lite slött omkring sig. Oftast fungerar det men ibland hinner han inte med utan rusar in i tryggheten.

Skulle behöva en GPS per katt för att ta reda på var de håller hus. Vi vet att Sickan, den lilla honan, passerar en grannes koloni, hoppar över staketet ut i gången och in i en annan koloni. Ska gå dit i dag och kolla vem som har den så att den lilla Sickan inte ställer till besvär.

Alex och Brummis vet vi vart de tar vägen. De försvinner in i växtligheten och är sedan borta. Brummis ligger nog under under något hus eftersom han är lite smutsig och luktar instängt när han ibland kommer tillbaka.

De verkar i alla fall ha det bra trots Ella-problematiken …

Nu pågår en kamp om kolonin. Dels är det en kamp mellan mamma Ella och avkommorna Alex, Brummis och Sickan. Men som inte det räckte så kommer det ett antal andra katter på besök och tycker att vår koloni utgör en trevlig boplats.

Som sagt främst är det mamma Ella som vill ta kommandot över kolonin. Hon har det inte helt lätt men hon har viss koll.

“Våra” små kissar är lite rädda och har som tur är kolonistugan som trygghet. Ibland kommer de med en farlig fart. Ännu är det bara fräs som inträffat inget klös och inga bett.

Tillsammans är de tre lite tuffare och kan då jaga iväg Ella. På kvällen när det är läggdags så sitter Ella utanför och vill även hon komma in. Hon vågar komma in i huset och äta men skulle säkert få panik om vi stängde dörren om henne.

Så det blir en del jamande på kvällen men det går snabbt över och nattlägren intas inom rimlig tid. Nätterna är lugna och de tvingar sig upp när vi stiger upp och vill först ut och sedan kan de komma tillbaka och tvinga i sig lite torrfoder.

I Lund har torrfodret varit helt OK. Det har konsumerats utan större klagomål. Här på kolonin så är de inte lika intresserade. De vänjer sig lätt och eftersom de fick blötfoder när vi flyttade hit och kissarna inte åt alls så har de nu fått nya vanor. Dock är det torrfoder som gäller som huvudmål men på kvällen får de blötfoder som belöning att de kommer in och det har fungerat väl hittills.

Nu är alla tre inne och efter kvällsmat och aftontoalett ligger de nu på sina platser och sover. Brummis som har lång fin päls brukar ha med sig en del skräp och växtdelar med sig in. Speciellt torkade blommor från förgätmigej som är som kardborrar. I kväll hade han dessutom med sig en liten mördarsnigel. Undrar hur det känns när Brummis ska slicka sig där mördarsnigeln har lämnat sekret efter sig?
Jag borstade Brummis päls noga så förhoppningsvis blev det inget kvar annars kan man bara lida med honom …

Inga katter syns till. De borde vara lite hungriga nu men de tycker väl det är mer spännande att smyga i trädgården än att äta. Brummis brukar annars prioritera ätandet över allting annat.

Tidigare i dag så har de börjat intressera sig för fåglarna. De tittar intresserat på fåglarna men blir lite rädda när de höjer sitt kvittrande. Ännu så länge har vi inte hittat några fjädrar som tyder på lyckad jakt men den dagen kommer nog även om vi försöker ha samtal med kissarna att de inte ska jaga fåglarna utan bara njuta av deras kvittrande.

Nu borde de komma hem för nu är det läggdags …

I år är det extra gott om fästingar. Katterna har fått flera stycken och flest har kattmamman Ella fått. Det är inte helt lätt att få bort fästingarna. Tyvärr irriterar de katterna så att det blir stora fläckar där pälsen är borta och ibland blir det t o m sår.
Ella som låter sig klappas om man är försiktig lät sig behandlas i kombination med lite torrfoder. Denna gång plockade jag bort 4 stora fästingar. Jag lyckades med att få med hela kroppen så de levde när jag la dem på ett vitt kuvert. Då upptäckte vi att det fanns en del små fästingar som satt på de stora “fästingkropparna”.

Det har jag aldrig sett tidigare. Ella verkade bli lite extra glad och kelen när hon blev befriad från sina utsugare.

Våra tre små kissar har alla fått några fästingar men inte så många som Ella har fått. Det är lite lättare att hantera småkissarna eftersom man kan hålla fast dem.

Den fästingbortagare som jag hittills tycker fungerar bäst är “Fästingpennan Trix” och som bl a säljs på Apoteket. Det gäller bara att få bort all päls innan man lägger öglan om fästingen. Sedan snurrar jag lätt och drar mycket försiktigt tills fästingen släpper. Ibland kommer inte huvudet med men många gånger fungerar det som det ska.

Kissarna stortrivs nu och har åter börjat äta. De första dagarna åt de nästan ingenting. Trots att de gillade att komma till kolonin så blev de störda av miljöombytet.

Nu sover de lugnare och är alla redo att gå ut när vi stiger upp på morgonen. De äter till och med lite torrfoder innan de sticker ut. Ju mer tiden går desto mer tid är de på sin koloni. Någon dag försvann Brummis och Alex och kom inte hem förrän efter midnatt. De har lärt sig att jama när de vill in vilket är mycket praktiskt. Det var lite oroligt i början när de försvann och inte kom hem förrän på kvällen men nu är det som sagt lugnare. De lever upp när det börjar mörkna då är de pigga och vill ut på äventyr. Vi vill helst att de sover hemma på natten. Det finns många katter i området och man vet inte vad som kan hända med våra små liv. Visserligen är Brummis stor men han har aldrig slagits med någon annan katt. Dessutom är lilla Sickan så liten och späd.

Det finns en del katter här i området som är lite ärrade så det kan nog gå hett till. De klarar sig nog men det är lugnast att det sover inne. Dessutom verkar de tycka det är skönt att inta sina egna små sovplaster när vi går och lägger oss. De jamar inte och vill ut så det är ett gott tecken att det vill sova inne …

Allt har gått bra med att flytta katterna till kolonin där de föddes. Katterna fick vara inne några dagar innan vi släppte ut dem, i full frihet, för att de skulle hitta tryggheten i huset och verandan. Hittills så rusar de in på verandan och ibland in i huset och under sängen, när det kommer något “hotande”. Under sängen verkar vara tryggaste platsen de vet.

Vi får en del besök av andra katter. Mamman till kissarna är ofta här och det går bra, inga slagsmål bara ett litet lätt fräs från mamman när någon av ungarna kommer lite för nära. Vi får även besök av en okastrerad hane, kallad prästen, för att han har en vit prästkrage. Han får vara på kolonin bara han inte går in på verandan för motas han bort av våra tre små kissar. Brummis är inte så liten längre och verkar inge respekt utan att han tar till klorna. Det räcker att han går emot den främmande katten och då väljer inkräktaren att backa.

Allt eftersom dagarna går blir de allt mer hemtama. I dag såg vi dem hoppa över vår staket och in på grannens tomt på andra sidan gången. De har inga som helst problem med att hoppa upp på grindstolpen. Tyvärr missade jag en kanonbild där Brummis satt så stolt och vacker på den ena grindstolpen. Nu gäller det att våra små liv inte invaderar de andra kolonierna utan håller sig på sin egen koloni. OK att besöka andra när ägarna inte är hemma annars kan det nog bli lite klagomål. Visserligen är kissarna så gulliga och söta men alla tycker nog inte det. Det är bara att hålla tummarna.

Skönt att se kissarna smyga runt i trädgården. Just nu är de på vift någonstans. Förra året var det annorlunda då gick de in i huset och la sig innan vi gick till sängs. Nu är de ute så länge de kan.