Har precis kommit hem från den idrottspolitiska debatten som PIL, Paraplyorganisationen för Idrottsföreningar I Lund, arrangerade. Det blev stor uppslutning. Alla partier som sitter i kommunfullmäktige var representerade. Det var cirka ett hundratal som lyssnade och ställde frågor. Diskussionen var uppdelade i fyra block och leddes av Åke Stolt, “fd” Sydsvenskan reporter.
De fyra blocken var, Anläggningar, Taxor/bidrag, Breddidrotten (ungdom/handikapp/motion/äldre) och Elitidrott och talang.

Klostergårdens Idrottsområde har varit problemfyllt från början. Det började med att den fantastiska fotbollsplanen med naturgräs som skulle kunna användas året runt. Bolaget som skulle bygga var något skumraskbolag.
Sedan kom en glasmästare och då blev det andra problem. I stället för att ta hela detaljplanen tog man den bit för bit vilket har inneburit en hel del extra jobb för att passa byggherrens önskemål. Det senaste är nu att matchplanen måste flyttas och detta kostar minst 25 miljoner.

Så visst finns det pengar om man bara vill. När det saknades pengar till arenan så gick det också att lösa. Alliansen har sänkt skatten och skurit ner på all verksamhet vilket även drabbat idrotten.

Givetvis ökar möjligheten att satsa ju mer resurser som finns men det är även hur man använder resurserna.
Kommunens viktigaste uppgift är att satsa på breddidrotten detta är en satsning på folkhälsa. Fysisk aktivitet är viktig både för den psykiska och fysiska hälsan. Det är viktigt att skapa goda vanor i tidig ålder som sedan kan hålla i sig.

Den bästa motionen är den dagliga motionen och som utförs naturligt utan att behöva åka i väg eller att använda redskap. Breddidrott måste bygga på trivsel och välbefinnande och inte enbart på på prestation och tävlingsresultat även om det ofta kan tjänar som en sporre.
God breddidrott bäddar för en bra elitidrott där prestationsförbättring och goda tävlingsresultat är grundbulten.

Idrotten bärs upp av många ideellt arbetande idrottsledare vilket är en stor tillgång för kommunen.

Hela taxe- och bidragssystemet behöver ses över från grunden. Kommunen och idrottsrörelsen måste förhålla sig till dagens verklighet men även vara flexibla inför framtiden. Begreppet idrott måste breddas. Det viktiga är att man rör sig, och utöver idrott och motion kan begreppet ”rörelse” användas. I skolan behöver detta inte ske i en traditionell gymnastiksal utan kan minst lika bra, eller t.o.m. bättre, ske på andra ställen. En lång promenad i skogen ger både rörelse och naturupplevelser. Man slipper då också det ibland destruktiva momentet med tävlan och jämförelse, som oftast sker under en traditionell idrottslektion. Detta bör man komma bort från. Idrott kan också vara dans och så mycket annat, det viktiga är den fysiska aktiviteten. Det naturliga vore att varje skola ges goda förslag på att förbättra förutsättningarna för ökad fysisk aktivitet i skolan. Det måste skapas tid och plats i skolan för alla elever att varje dag kunna ha ett pass med rörelse.

Bra att PIL har kommit igång. Det behövs ett bra bollplank för att få en bra dialog med idrottsröreslen.

Förhoppningsvis kan detta vara startpunkten för en valrörelse där även idrottsfrågor får ta plats.