Man undrar vad toppcheferna sysslar med. De verkar lägga stora resurser på att formulera system som ger dem själva stora ersättningar hur det än går med de s.k. affärerna.
Hur i hela friden kan de avsätta så mycket resurser på detta? Det verkar ligga så mycket arbete med vilken bonus och lönestrategi man ska ha så man har inte hunnit med varför man finns till.

Sedan kan man undra över vissa kommentarer från dessa stackars underbetalda. SEB:s VD anser att problemet är att man inte lyckats förklara skillnaden mellan rörlig och fast lön. Jag förstår inte hur de skulle kunna förklara att VD:n skulle vara värd så mycket ersättning speciellt inte när affärerna går så dåligt.

Vår näringsminister som försvarar de höga lönerna och bonusarna till toppcheferna verkar leva i en egen värld. Hon tyckte inte det var konstigare än att man som byggnadsarbetare fick resultatlön. De flesta byggnadsarbetare får nog inte ens resultatlön utan de jobbar på ackord. I alla fall är det inte ersättningar i samma storleksordning.

Vad skulle hända om man satte lite mer rimliga löner, några gånger mer än medellönen i företaget. Vad skulle hända då?
Men det är väl ingen som vågar?