… att det rasslade i aprikosträdet. Jag undrade vad det var?

Men tänker man 3 kattungar blir svaret enkelt. De små liven nöjer sig inte bara med 450 m2 utan vill även använda höjden. Två av tre var helt uppe medans den blygaste, dock inte minsta, bara var halvvägs uppe.

De utforskar hela trädgården. De inte bara ser olika ut utan de är även väldigt olika i deras görande. Den minsta som är svart och vit och som vi kallar Sixten är djärvast och är överallt. Han vågar det mesta utan att krypa upp i knäet, än så länge. Han har klättrat tidigare och har lärt sig att inte gå ner med huvudet först.

Alice som är mest lik mamman är näst djärvast och den som jagar mest, har inte klättrat så mycket ännu och klättrar ner med huvudet först, vilket ger en del kraschlandningar.

Den som är mest reserverad är den lilla grå, som vi kallar Lilla Grå, vågade inte klättra ända upp men var en bit upp. Hon är en liten fräsmaskin. När man klappar henne vänder hon upp sitt lilla ansikte och fräser ett litet ynkligt fräs.

Hon är den ende som ger ifrån sig kattljud. Ibland när hon inte hinner med de två andra blir hon ensam och då kan man höra några ynkliga pip. Efter en studn finner hon sig till rätta med situationen och ser rätt nöjd ut “ensam” som hon är.