Efter tre dagar med föredrag, workshops, diskussioner, mingel, kulturaktiviteter, trädplantering och mycket annat så avslutades Klimattinget med att deltagarna räddade jorden från att falla platt till marken. Innan denna avslutning så kom Klimattinget fram till ett antal förslag som förhoppningsvis kommer att presenteras på ett s.k. side-event på Cop 15.
Under dessa dagar har Klimattinget jobbat i tre spår, ett individuellt spår, ett lokalt spår och ett globalt spår. Ett antal förslag togs fram som deltagarna sedan fick rösta på genom den s.k. plupp-metoden. Alla deltagarna fick 3 runda små klisterlappar, s.k. pluppar. Man skulle sedan sätta en plupp på det bästa förslaget inom varje spår.
Bl a fanns förslag om att införa en Global bank till vilken alla länder avsätter t.ex. 2 % av sin BNP. Dessa resurser skulle sedan användas till åtgärder för möta klimathotet. Idén är inte ny men rimlig. Redan 1997 lanserade Brasilien ett konkret förslag om en global klimatfond, CDF, Clean Development Fund. Rika länder som inte följde sina minskningsåtagan- den skulle betala böter till fonden och fattiga länder skulle kunna få resurser därifrån. Detta förslag blev sedan utsuddat genom USA och EU som föreslog CDM, Clean Development Mechanism. Med CDM skulle rika länder få kunna köpa utsläppskrediter i utvecklingsländer och sedan kunna tillgodoräkna sig dessa som minskningar i sitt eget land. CDM är idag en stor industri som omsätter miljardbelopp. Detta har inneburit att länder som Kina och Indien har översköljts av CDM-projekt. Ofta är projekten billiga att investera i och motsvarar stora utsläppsminskningar på hemmaplan. Flera rapporter pekar på att det är oklart om CDM-projekten överhuvudtaget bidrar till utsläppsminskningar och att de fat- tiga länderna hamnar i en gisslansituation; man tar hellre emot ett dåligt projekt än inget alls.

Ett annat förslag som det röstades på var att man skulle verka för att avtalen skulle bindande. Vilket egentligen är självklart att man gör det man kommit överens om.

Några andra förslag handlade om utbildning. Att man skulle utbilda om “hur klimatet påverkas av våra aktiviteter”. Mycket fokus på nya generationer.

Ett annat förslag var att man skulle skapa ett “prick”-system, likt viktväktarna. Där man istället för kalorier hade CO2-ekvivalenter. Så många prickar för en 10 minuters dusch, så många prickar för en flygresa, så många prickar för ekologisk närproducerad mat …
Det skulle vara ett enkelt system där man kunde se hur mycket man påverkade klimatet.

Ett anat förslag var att verka för att ta bort plastpåsar och ersätta dessa med bättre alternativ. Det finns redan länder som har förbud på gång. Det finns ett köpcentrum i Umeå, Strömpilen där man inte använder plastpåsar.

Ett annat förslag var att minska köttkonsumtionen i kommunens matserveringar. Kött är en stor klimatbelastande faktor.

Alla förslag kommer att presenteras och även de som inte fick mest prickar tycker jag är så pass intressanta att de kan genomföras på något sätt. De som fick mest prickar kommer att utvecklas och förtydligas inför det s.k. side-eventet.

Summan av dessa tre dagar är att det finns hopp. Det var verkligen trevligt, inpirerande och glädjande att se ungdomarna diskutera, argumentera och komma överens. Det var både glädjande att höra vad som kom fram men samtidigt lite tragiskt att det inte hänt mer. För all som sades var inga nyheter. Det var saker som jag hört och jobbat med under många år. Kanske blir det ändå bättre och bättre. Nu talar fler om klimatet men ännu saknas handlingen.
Vi vet så mycket men ändå är det ekonomin som styr, trots att man vet att detta inte leder till ett bättre klimat.

Läs mer på Klimattingsbloggen!