onsdag 30 juli 2008 | Skriven av:

Övergödning är ett problem som vår generation har ärvt och förvärrat. Även om satsningar lett till kraftiga utsläppsminskningar släpper vi fortfarande ut för mycket kväve och fosfor. Östersjön lider, men även andra områden som insjöar, Laholmsbukten och Västerhavets skärgårdar är kraftigt påverkade.

I Östersjön finns övergödningsproblemen främst ute i havet. I Västerhavet finns problemen mest i kustvatten. Orsakerna och lösningarna är i stor utsträckning gemensamma för båda haven. Östersjön har länge varit i dåligt skick, men de senaste årens algblomningar har väckt politiker i de övriga riksdagspartierna som tidigare blundat för problemen.

Östersjön riskerar att få oåterkalleliga skador. Redan nu kommer det att ta lång tid för havet att efter vidtagna åtgärder långsamt återhämta sig. Ju längre vi väntar med åtgärder, desto värre blir miljösituationen och desto längre tid tar återhämtningen.

Miljöpartiets krav är mer omfattande och långtgående än de som Naturvårdsverket har lagt. Naturvårdsverkets förslag räcker inte på långa vägar för att klara betinget från Helsingforskommissionen (HELCOM).

Det skulle vara ett stort miljöpolitiskt nederlag om Sverige inte tar HELCOM:s nya aktionsplan på allvar. Hur skulle vi då kunna förvänta oss att fattigare grannländer gör det?

Svenska åtgärder och handlingskraft på hemmaplan stärker våra möjligheter att påverka andra länder och EU. Stora förhoppningar ställs ibland på EU i och med att Polen och de baltiska staterna blivit EU-medlemmar. EU kan göra mycket, men samtidigt tillkommer ett nytt hot när de nya medlemsstaterna utvecklar ett mer industrialiserat jordbruk av samma typ som finns i exempelvis Danmark, Tyskland och Holland.

Det krävs flera åtgärder för att åtgärda problemet. Inom jordbrukspolitiekn behöver det bli ökad miljöanpassningen av EU-stödet. Miljöbalkens generella hänsynsregler gäller också för jordbruket. I skogsvårdslagen finns mer preciserade regler för skogsbrukets generella hänsyn. Motsvarande behövs också för jordbruket.

Kretsloppstänkande är a och o. Djurhållningen i Sverige är mycket ojämnt sprid. Där djurtätheten är hög finns i regel också de största övergödningsproblemen. Problemet är att för mycket kväve och fosfor köps in till djurtäta regioner i form av foder och konstgödsel, samtidigt som gårdarna får ett överskott på stallgödsel. Gårdar som specialiserat sig på produktion av foder i andra delar av landet får ett underskott, som täcks av inköp av konstgödsel.

Det är den totala tillförseln av kväve och fosfor till jordbruksekosystemet som har betydelse för hur stor mängd växtnäring som slutligen hamnar i Östersjön. Därför är det viktigt att minska användningen av konstgödsel och förbättra användningen av växtnäring som genereras i jordbruket. Lagstiftning och styrmedel måste ses över.

Vattenmyndigheterna behöver stärkas eftersom de inte har tillräckligt starka styrmedel för att åtgärdsprogrammen som nu tas fram ska kunna ge resultat.

Regeringen måste kräva att länsstyrelserna följer upp tillsynen och agerar om den inte fungerar. Länsstyrelserna kan behöva särskilda uppdrag och särskilda medel för att kunna följa upp kommunernas tillsyn, samtidigt behöver ett arbetssätt utvecklas där kommunerna får mer kompetens att också jobba på ett förebyggande sätt med planering och information.

Det behöver satsas mer på våtmarker. Naturliga processer bör användas mer aktivt för att fånga upp kväve och fosfor för att de inte ska nå havet. Med nuvarande takt nås inte miljömålet. Det behövs också bättre styrning för att få rätt typ av våtmark till rätt ställe. Undersökningar visar att flera våtmarkssatsningar, särskilt de som finansierats med EU-stöd, har fått en olämplig placering. Det behövs ett landskapsperspektiv.

Avloppen behöver renas. 10 procent av Sveriges av människan orsakade utsläpp av fosfor till Östersjön kommer från enskilda avlopp. Det motsvarar ca 255 ton fosfor per år. Uppskattningsvis är det 40 procent av landets 700 000 enskilda avlopp inte når upp till miljöbalkens krav. Problemet förvärras just där det är som viktigast att minska. Fritidsbostäder i övergödningskänsliga lägen nära kuster och vattendrag omvandlas i ökande grad till permanentboende.

Alltför många fartyg dumpar sitt toalettavfall till sjöss. Det finns brister i den kommunala mottagningen och regelverket är svagt. Kommunala hamnar måste ordna mottagning av toalettavfall från fartyg och fritidsbåtar. Dumpning av toalettavfall bör förbjudas på svenskt vatten.

Det behövs mer biogassatsningar. En utbyggnad av biogasproduktion kan ge bättre sätt att ta hand om stallgödsel och andra restprodukter från jordbruket. Det kan också ge ett attraktivt sätt att lösa problem med både enskilda och gemensamma avlopp. Biogas kan rötas från gödsel och toalettavfall, och annat biologiskt avfall från lantbruk, livsmedelsförädling och hushåll. Genom att producera biogas kan man omvandla avfall från problem att ta hand om till råvara för produktion av förnybar energi.

Restprodukterna blir också bra naturlig gödsel som har vissa fördelar jämfört med vanlig stallgödsel. Produktion av förnybar energi kan också kännas mer lockande för andra länder, än att värna om en Östersjö som kanske inte är så högt prioriterad. Utvecklar vi system här är det lättare att sprida attraktiva lösningar till grannländer.

Småskalig eller gårdsbaserad biogas har den fördelen att transporterna blir korta. I Tyskland finns över tusen gårdsbaserade biogasanläggningar, som används i första hand för elproduktion.

Storskalig biogas har den fördelen att den tar bättre vara på energiinnehållet. Storskaliga anläggningar behövs för att producera fordonsgas. Ett biogassekretariat bör inrättas med syfte att få tillstånd minst 100 storskaliga biogasfabriker i Sverige senaste år 2015. Sekretariatet bör också utveckla olika småskaliga lösningar.

Torskbestånden behöver byggas upp igen. Miljöpartiet har länge krävt att ICES råd ska följas så att östersjötorsken ska kunna återhämta sig till livskraftiga bestånd. Forskningen har nu visat på torskbeståndets betydelse för algblomningen ? det kan rentav vara så att det snabbaste sättet att få bukt med algblomningen är att investera i ett torskfiskestopp. Tack vare några ovanligt starka årskullar är beståndet nu på väg att återhämta sig. ICES föreslår inte stopp för torskfisket i år. Men det gäller att hålla igen och låta naturkapitalet stärkas innan man ökar uttagen.

Det behöver ställas krav på sjöfarten. I Östersjön bör krav ställas på att det ska finnas katalytisk avgasrening för all kommersiell sjöfart och på förbud mot dumpning av toalettavfall till sjöss. Båda bör kunna motiveras utifrån att Östersjön har klassats som särskilt känsligt havsområde PSSA. Man bör kunna driva de kraven också inom ramen för HELCOM, genom att kuststaterna t.ex. successivt eller gemensamt ställer krav på fartyg som besöker deras hamnar. Det kan också underlätta för vissa städer där sjöfartens utsläpp leder till att luftkvalitetsmålen överskrids att klara miljökvalitetsnormer för luft.

Satsning på tåg och kollektivtrafik minskar utsläppen från trafiken
Miljöpartiet har en mycket långtgående trafikpolitisk agenda där alla åtgärder leder till minskade transportarbete på vägarna och ger en fördel för lägre utsläpp från bilar och lastbilar. Detta minskar även utsläppen av kväveoxider som bidrar till övergödningen. Sverige bör driva på inom EU för hårda krav på kväverening från framför allt tunga och lätta dieselbilar som idag har höga kväveoxidutsläpp.

Läs mer!

Du kan följa inlägg och kommentarer med RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, eller trackback från din egen hemsida.
Lämna en kommentar

XHTML: Du kan använda följande html-taggar:: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>