tisdag 17 februari 2009 | Skriven av:

SDS skriver : Ungdomar krossade fönster när strömmen försvann

Strömmen försvann i stora delar av Sofielund i Malmö strax efter klockan 21 på måndagkvällen. Ungdomar gick under tiden runt i området och slog sönder fönster.

Detta kan man läsa på hemsidans första sida.
Klickar man sig sedan vidare kommer man till:
Strömavbrott och vandalisering i Sofielund

Strömmen försvann i stora delar av Sofielund i Malmö strax efter klockan 21 på måndagkvällen. Ungdomar gick under tiden runt i området och slog sönder fönster.

Texten avslutas sedan med :

Vid 23-tiden hade konstaterats att två rutor krossats, enligt polisens länskommunikationscentral.

Vad vill SDS säga med detta?
Att ungdomarna är så lata och tröga att de bara orkade slå sönder två rutor under sin vandring i området och vandaliseringsturné?
Givetvis är två rutor som krossas med flit, två rutor för mycket. Givetvis är vandalisering ett problem men jag förstår inte varför SDS vill piska upp stämningen genom att prata om vandalism och att ”Ungdomar gick under tiden runt i området och slog sönder fönster.”.
För mig låter detta som mer än två rutor.
Eller?

Inte lever väl SDS på lösnummer?

Du kan följa inlägg och kommentarer med RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, eller trackback från din egen hemsida.
  1. Nina skriver:

    Nu tycker jag inte precis att Sds ”piskar upp någon stämning, det behövs nämligen inte.
    Detta är (och tycks tyvärr förbli) ett otrevligt område, trots ”intensiva åtgärder”.

    Ideliga rån och rånförsök, hör fortfarande till vardagen.
    I synnerhet är det ungdomar som begår misstaget att röra sig ensamma i området, efter det har blivit mörkt som drabbas.

    Vandalisering av gårdar och trappuppgångar är tråkigt nog också vardagsmat.
    Inte en kväll eller natt passerar utan att minst ett billarm går igång.
    Andelen aktiva missbrukare har minskat något, men här är fortfarande tillräckligt många för att det ska bli problem.

    Skottlossning, knivhot, gängslagsmål och gängvåldtäkter är också sådant som förekommit och i viss mån fortfarande förekommer i detta området.

    Detta var det andra strömavbrottet på relativt kort tid och för mig och mina grannar har strömavbrott blivit signifikativt för fara, att vi inte ska ge oss ut från våra hem så länge avbrottet varar men även för att vi inte kan räkna med polis verkligen ger sig in i området, utan håller sig till att ”patrullera utanför”.
    Nu kan jag i viss mån förstå detta, men tycker att det är sorgligt att de inte snabbt nog får tillräcklig förstärkning för att – verkligen – köra in här när det är problem.

    Denna gången var det – möjligen – ”bara” två rutor som blev sönderslagna, vilket kan bero på att åtminstone två grupper av ”de kringvandrande ungdomarna” råkade i luven på varandra.
    Även om de inte gick att se, hördes de – tydligt -.

    Så ser alltså vardagen i Sofielund ut, detta är vad som sker i områden där människor (oavsett ålder) inte ser något hopp eller någon möjlighet att förbättra eller ens förändra sin tillvaro.
    Resultatet blir detsamma, oavsett skälen till att dessa människor upplever sig stå utanför samhället och därmed utan möjligheter att förändra sin situation.

    • Yngve skriver:

      Visst är det problem med våld och förstörelse i samhället.

      Du skriver :

      Denna gången var det – möjligen – “bara” två rutor som blev sönderslagna, vilket kan bero på att åtminstone två grupper av “de kringvandrande ungdomarna” råkade i luven på varandra. Även om de inte gick att se, hördes de – tydligt -.

      Ska man inte beskriva verkligheten som den är?

      Det finns väl nog med elände att skriva om utan att spetsa verkligheten.

      Det viktigaste är dock att se till VARFÖR allt detta inträffar?

      Du skriver :

      Resultatet blir detsamma, oavsett skälen till att dessa människor upplever sig stå utanför samhället och därmed utan möjligheter att förändra sin situation.

      Utanförskapet är ett jätteproblem. Man måste bena upp varför man känner ett utanförskap. Detta är inte lätt. Lågkonjunkturen kommer knappast att underlätta situationen.

      Tråkigt att området har drabbats av två strömavbrott på kort tid. Strömavbrottet i sig ökar givetvis räddslan vilket inte är bra. Väldigt oroväckande dessutom om vardagen i Sofielund ser ut som du beskriver och att människorna i området, oavsett ålder, inte ser något hopp.

      Oavsett det tycker jag att media inte behöver spetsa verkligheten. Det var samma sak med det som hände i Rosengård. Det var givetvis allvarligt men media byggde upp en stämning som inte underlättade situationen utan som gjorde att problemmakare såg sin chans att dra sitt strå till stacken.

      Nu hoppas jag att media skriver om att det finns goda exempel. Att det finns positiva nyheter som kan inge hopp och minska den rädsla som ibland utgör fröet till missförstånd och sedan ger upphov till konfrontation.

  2. Daniel skriver:

    Piska upp stämningen behöver man inte, den var hög nog som den var.
    Om två rutor var det enda som förstördes så får området tacka sin lyckliga stjärna.
    Läget i vissa delar av Malmö är betydligt värre än vad många av våra makthavare tror.
    Det krävs inte mycket för att starta en brand.
    Men det e klart, sticka huvudet i sanden är ju betydligt bekvämare…

    • Yngve skriver:

      Hur vet du att ”den var hög so den var.”?
      Var du där?

      Om man skriver som SDS gjorde så skapar det en spänning mellan ungdomar och samhället.
      Ungdomar beskrivs som vandaler och man beskriver situationen som om det var ett jättegäng som slog sönder massor av fönster. Det skapar ett motsatsförhållande och rädsla. Nu var det ”bara” två fönster, vilket är nog så allvarligt.

      Vad som behövs är dialog och den underlättas inte av att man beskriver ungdomar på detta vis.

  3. Lara skriver:

    Jag tyckte också att det var jätte rolig att läsa ”ungdomarna” som om det handlade om någon slag parti eller förening.

  4. Nina skriver:

    Jag tycker fortfarande inte att ”media har spetsat till verkligheten”.
    Att verkligheten är som den är – här i området – har vi som bor här för längesedan lärt oss.

    Nu har vi dessutom lärt oss att det – när strömavbrott råder – inte tar många minuter förrän just ungdomar är ute på gatorna och antingen vandaliserar eller råkar i slagsmål med varandra.

    Att det – denna gången – ”bara blev två rutor” beror som jag ser det , just på att de istället hamnade i bråk med varandra och att det sedan inte fanns mer tid över för ytterliggare fönsterkrossning eftersom elen kom tillbaka.

    Nu vet jag inte var Daniel befann eller inte befann sig medan detta hände, men jag kan absolut intyga att stämningen inte på något sätt behövdes piskas upp.
    Det tog som sagt inte många minuter.

    Visst är utanförskap ett problem och inte lär det bli bättre av rådande lågkonjuktur, speciellt med tanke på hur lite högkonjukturen märktes av här…

    Enligt min uppfattning, finns det flera skäl till problemen här i området.
    Det är ett fattigt område, andelen människor som i ena eller andra formen är bidragstagare, är överhövan hög, de flesta av de som har arbete här, har lågavlönade yrken.

    Detta ger ingen större grogrund för hopp eller att ens se möjligheter, det är inte roligt att se unga människor så uppgivna att de har svårigheter att ens ta sig igenom grundskolan.

    Men, tyvärr är detta även ett område där fördomar råder, både mellan (de få) svenskar och invandrare men i synnerhet mellan invandrare av olika nationaliteter och religioner.
    De senare är tyvärr mycket utbredda och fast cementerade och de har krupit långt ner i åldrarna.

    Att beskriva ungdomarna på det sätt du reagerat på, är inte att piska upp någon stämning eller undergräva någon möjlighet till dialog, det är att beskriva den verklighet många av dem lever i.

    Nu är det långt ifrån alla av de unga som ägnar sin tid åt allmän förstörelse, här finns fantastiska ungar i området.
    Signifikativt för dem är att de inte har växt upp med en massa religiösa fördomar, oavsett vilken nationalitet och religiös bakgrund de kommer ifrån.

    De har – i sina hem – fått lära sig att se människor för vad de är och inte bedöma dem efter var de kommer ifrån eller vad de tror eller snarare inte tror på.
    Tyvärr har dessa det ganska svårt här, de blir trakasserade av andra för att de inte sällar sig och förenar sig i fördömandet.

    För att möjliggöra en dialog med de ungdomar som har fastnat i aggresivitet /uppgivenhet/destruktivitet här i området, behöver de först och främst få upp ögonen för det ointelligenta i att döma ut andra människor p.g.a. deras nationalitet och tro.

    Först då blir en dialog möjlig och då finns även möjligheten att väcka intresset för den egna framtiden och de ickedestruktiva sätt som finns att tillgå för att påverka den.

    Att fortsätta blunda för hur det står till i vissa delar av Malmö, är att göra det lätt för sig.

    Att fortsätta blunda för de fördomar många invandrare har gentemot varandra och mot svenskar, är både dumt och i synnerhet farligt.

    Detta är ett eskalerande problem och att sopa det under mattan av rädsla för den politiska karriären, må vara förståndigt – på ett personligt plan – men det varken löser problemet eller ändrar rådande verklighet.

Lämna en kommentar

XHTML: Du kan använda följande html-taggar:: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>