måndag 18 januari 2016 | Skriven av:

bah-kuhnke150x200I dag, 18 januari 2016, lämnade utredaren, Olle Wästberg, över betänkandet, ”Låt fler forma framtiden!”, till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. Dagens situationen i världen visar tydligt att demokrati inte är något som kommer av sig själv och som finns för alltid. Demokratin måste vårdas. Även om demokratin i Sverige är stark så får vi inte ta den för allom givet.

Samma dag som betänkandet lämnas kan man läsa om att den rikaste procenten i världen har tillsammans mer tillgångar än resten av världen, enligt biståndsorganisationen Oxfam. Ökningen mellan de fattiga och rika eskalerar snabbare än befarat. Världens 62 mest förmögna personer äger tillsammans lika mycket som de 3,6 miljarder som tillhör den fattigaste halvan av världen. De 62 individerna har ökat sin förmögenhet med 542 miljarder amerikanska dollar sedan 2010.

Det krävs en modig regering för att utmana storföretag och väldigt rika personer för att få dem att betala en skälig skatt, för de är oroliga för de politiska konsekvenserna. Detta är också en demokratifråga men tas inte upp i betänkandet.

Viktigt för demokratin är förstås KULTUR:

Vi menar på samma sätt att ett demokratiskt styrelseskick måste vila på en demokratisk kultur. Det är också genom det fria samtalet och kulturen som enskilda människor kan växa och som samhället och demokratin utvecklas. På detta sätt är konsten, litteraturen, musiken, teatern liksom andra kulturuttryck viktiga delar av demokratin. Genom ett fritt kulturliv kan tankar, känslor och åsikter komma till uttryck som inte kan fångas genom demokratins for- mella institutioner. Kulturen spelar en avgörande roll för att utmana invanda normer och tankebanor, skildra olika perspektiv av samhället, stimulera ett demokratiskt engagemang och för att odla en demokratisk samhällsanda.

Det finns många intressanta resonemang och förslag i betänkandet som man verkligen behöver fundera över, speciellt hur de ska realiseras.

Den svenska demokratin är stark, men den politiska ojämlikheten ökar. De som är politiskt aktiva och som upplever att de kan påverka är i huvudsak välutbildade, socioekonomiskt resursstarka personer. Det finns också stora skillnader i valdeltagande mellan hög- och lågutbildade samt mellan svensk och utrikes födda. Detta är en stor utmaning för demokratin.

En parameter att mäta ”demokratin” med är valdeltagandet. Valdeltagandet, i riksdagsvalet, var över 90% 1976, sedan minskade det till 80% 2002 varefter det ökade och 2014 var det strax över 85%. Det är skillnad mellan utbildningsnivå, mellan könen och om hen är svenskfödd eller utrikes född. Ska demokratin bli riktigt stark måste den vara relevant för alla grupper.

Förtroendet för politiken och de politiska partierna måste vara stort. Tyvärr förekommer det en hel del incidenter som skadar förtroendet. Ibland är det enskilda individers agerande men ibland är det ”själva det politiska systemet”.
Att bli politiker är frivilligt och ger både för och nackdelar. Ibland är det lite för bra fördelar och då gäller det oftast inte för de som är fritidspolitiker. Avgångsvederlag och pensioner har varit alldeles för generösa. Dessa har blivit mindre generösa med tiden men är enligt min mening alldeles för generösa.

Ska demokratin bli riktigt stark och hållbar måste fler involveras. Man kan inte bara rösta vart fjärde år och sedan slå sig till ro. Fler kan ha politiska uppdrag. Ska vi få fler att engagera sig behöver makten fördelas till fler.

Ett intressant förslag, helt i miljöpartistisk anda, är :

För att motverka elitism och maktkoncentration i politiken anser vi att det också är nödvändigt att verka för en ökad omsättning av de kommunala förtroendeuppdragen. Vi anser att partierna internt eller gemensamt i fullmäktige bör överväga en begränsning i hur länge en enskild förtroendevald kan inneha ett tyngre uppdrag, t.ex. som ordförande i styrelsen eller i en nämnd.

Sänkt rösträttsålder är ett förslag som torde öka engagemanget hos ungdomar och kan verkligen vitalisera politiken. Dock tror jag det är viktigt att inte ställa åldersgrupper mot varandra. Vi behöver ha engagerade politiker i olika åldrar och med olika erfarenheter, för att möta de utmaningar vi står inför och finna långsiktigt hållbara lösningar.

Det finns förslag om en s k folkmotion. En folkmotion innebär att en enskild individ som har rösträtt till riksdagen får möjlighet att väcka ett förslag och om detta får stöd av en procent av de röstberättigade till riksdagen ska det tas upp som en motion i riksdagen. Då gäller det att förslagen behandlas med respekt. Är verkligen värt att pröva.

Kommuner, landsting och regering har ett särskilt ansvar att ge medborgarna goda förutsättningar att delta och framföra synpunkter i politiska beslutsprocesser. Partierna, så även miljöpartiet, måste verkligen fundera över sina rekryteringsprocesser.

Det är också viktigt att de politiska partierna inte professionaliserar sin verksamhet för mycket. Även om politik handlar om komplexa frågor så är det viktigt att de förtroendevalda har möjlighet att påverka och driva politiken framåt utifrån partiernas olika ideologier. Dagens politik är ofta mer styrd av opinionsmätningar än av ideologi. Vilket är ett stort problem vilket vi sett i den s k ”flyktingfrågan”.

Under senare år har en maktförskjutning skett från fullmäktige och fritidspolitikerna till ledamöterna och ordföranden i kommun- och landstingsstyrelser. Fullmäktige, som enligt kommunallagen är kommunens och landstingets beslutande församling, har fått en svagare ställning. I många fall har dessutom facknämndernas ställning försvagats.

Medborgardialog och samråd kan spela en roll om de utförs på ett bra sätt. Medborgardialoger kan bidra till att beslut kan få en djupare förankring och starkare legitimitet. De kan också bidra till att intressekonflikter eller missnöjesyttringar undviks vid genomförandet av politiska beslut. Medborgardialoger som inger förhoppningar om ett inflytande som inte infrias kan däremot leda till att förtroendet för demokratin som sådan undermineras. Det finns också en risk att medborgardialoger leder till politisk ojämlikhet om deltagandet inte är representativt. Ska det fungera måste medborgardialoger och andra samrådsprocesser formaliseras och bli tydliga. Vilket inte är helt lätt, men möjligt.

Det finns mycket att fundera på och det hoppas jag många kommer att göra. Det krävs för att vi ska hålla demokratin stark och levande.

Länkar för att läsa mer:
Forskarantologi , Betänkandet del A, Betänkandet del B

Share on Facebook
Post on Twitter
Kategori: demokrati, kultur
Du kan följa inlägg och kommentarer med RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, eller trackback från din egen hemsida.
Lämna en kommentar

XHTML: Du kan använda följande html-taggar:: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>