I dag presenterade regeringen sin vårbudget. Det fanns en förhoppning att vårbudgeten skulle ge svar på hur pensionsfrågan för scenkonsten skulle lösas. Det fanns vare sig pengar eller några fina ord hur denna fråga ska lösas.

Problemet är att det är tre departement som är inblandade, kultur- , social- och finansdepartementet. Som vanligt var det finansen som “vann”. Pensionsfrågan har varit på tapeten under lång tid och att få till stånd ett nytt branschanpassat pensionssystem har blivit en ödesfråga för branschen. Dagens system är inte anpassat till scenkonstområdets särskilda förutsättningar. Det är utformat för verksamheter som i första hand har fast anställd personal. Systemet missgynnar därför alla de frilansare som arbetar på scenkonstinstitutionerna. Skenande och oförutsägbara pensionskostnader tar allt större andel av institutionernas ekonomiska utrymme i anspråk, senast påfördes dessa oförutsedda pensionskostnader om drygt 50 miljoner kronor i slutet av 2009.

Dagens system medför stora svårigheter för institutionerna att beräkna pensionskostnaderna. För Skånes Dansteater har pensionspremien för dansare varierat mellan 50 och 130 % av lönen under åren 2007 – 2009. Den genomsnittliga pensionspremien för dansare på Kungliga Operan var 2008 närmare 80 % och för sångsolister nästan 60 % av utbetald lön. Nuvarande pensionssystem får också negativa effekter på lönebildningen.

När man anställer dansare eller sångare som arbetat utomlands ett antal år riskerar man att drabbas av höga pensionskostnader. Detta eftersom en arbetsgivare då måste ”betala ikapp” pensionsintjänandet för en dansare eller sångare efter ett antal års bortovaro.

Ett utredningsförslag, som är modernt och framtidsinriktat, presenterades i maj 2009. Uppdraget var att presentera lösningar inom nuvarande kostnadsramar som
• värnar främst opera- och danskonsten
• beaktar såväl institutionernas behov av förutsebara kostnader som de anställdas behov av
trygghet
• uppmuntrar karriärväxling
• förbättrar frilansarnas situation

Utredningen förslår vidare att staten inte längre ska reglera pensionsvillkoren för scenkonstområdet. Parterna ska istället hantera pensionerna inom ramen för kollektivavtalade lösningar. Det föreslås dock att staten även fortsättningsvis ska ta ett särskilt ansvar för dansares och sångares möjligheter att ställa om till nya karriärer.
Utredningen har också lämnat förslag på hur ett kollektivavtal skulle kunna se ut, där pensionsvillkoren ingår, med helt avgiftsbestämd pensionsplan där varje insatt krona kommer de anställda till del, vilket inte är fallet i dagens förmånsbestämda pensionslösning. Utredningen föreslog att det nya systemet inför 2012.

I remissvaret tillstyrkte de flesta remissinstanser inklusive Svensk Scenkonst, att utredningens förslag i alla delar skulle genomföras enligt föreslagen tidplan. Om pensionsfrågan får en lösning kommer detta, genom förutsebara kostnader, att ha en vitaliserande effekt på svenskt musik-, dans- och teaterliv, särskilt i en tid när gränserna mellan musik-, dans- och talteater alltmer suddas ut. Detta skulle troligtvis ge fler arbetstillfällen.

Tråkigt att finansen än en gång vinner på bekostnad av bl a kulturen.