SDS skriver “Sug efter danskt fläsk trots grislarm”

Danska grisar plågas, blir slagna, saknar halm och får knorrarna avknipsade för att de inte ska gnaga på varandra. Hur ser det ut i mataffären dagen efter det senaste grislarmet?

Svar: trängsel framför det billigaste fläskköttet. Ursprungsland: Danmark.
– Jag såg om de danska grisarna igår. De har det för jävligt. Grisar ska vara ute på landet och ha det bra. Jag vet, för jag växte upp på landet. Min farmor hade grisar. I Björnstorp.

Minnet är kort och det är kronor och öron som styr beteendet. Trots att det finns information om hur t.ex. grisar missköts så ger det inte någon direkt effekt.

Minnet är kort. Och det finns ett mått av hyckleri i den svenska grisbranschens snack om glada svenska grisar, anser flera experter. I onsdags påminde Bo Algers, professor vid Sveriges lantbruksuniversitet och expert på svinproduktion, om att en av fem svenska grisar har plågsamma skador när de slaktas.
– I många fall är för lite strö på golvet en kraftigt bidragande orsak. Kultingar får djupa sår av betonggolvet på framknäna då de ska dia, sade Algers till Svenska Dagbladet.

Dessutom finns det desinformation som lyfter upp den svenska hanteringen som mycket bättre än vad den är.

Samtidigt är experterna överens: medelgrisen har det bättre i Sverige än i Danmark. Nyligen publicerade tidningen Filter ett djuplodande reportage om svensk och dansk grisnäring. Förhållandena för tre sorters grisar jämfördes: en ekologisk svensk gris, en vanlig svensk gris och en vanlig dansk gris:

På den ekologiska gården Ängavallen – utanför Vellinge – bökar grisarna utomhus på stora fält. De är av en ras med starkare skelett, men växer inte alls lika fort som vid industriliknande grisproduktion. Pris för fläskfilén: 424 kronor per kilo.

Hos den vanlige svenska grisuppfödaren – Boarps gård i Halland – är produktionen storskalig. 20 000 grisar skickas till slakt varje år. I hundratals L-formade boxar står grisarna, åtta och åtta. Pris för fläskfilén: 179 kronor per kilo.

Hos den danska uppfödaren – i Ringsted – står gravida suggor regelmässigt fixerade i en stålställning, så trång att de inte kan vända sig om. I Sverige är det bara tillåtet att fixera suggor med aggressiva tendenser och riskerar att ligga ihjäl sina smågrisar. Istället för halm ger uppfödaren grisarna en plankbit att tugga på. Pris för fläskfilén: 99 kronor per kilo.

Det krävs inte lång stunds internetsurfande för att förstå att den italienska och den holländska grisindustrin är väldigt lik den danska. Senast i januari i år publicerade brittiska tidningen The Guardian ett reportage som berättade om de usla förhållandena för holländska grisar.

Den nuvarande indignationen över den danska grisindustrin är bara det senaste i en lång rad larm om förhållandena inom industriliknande djurproduktion.

Det finns bättre alternativ men de blir då givetvis dyrare. Sverige har en bra djurskyddslag jämfört med övriga världen men om man inte lever efter den så är den inte mycket värd. Enligt Djurskyddslagens 4§ så:

4 § Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

Att fixera dräktiga suggor gör det knappast möjligt för suggorna att bete sig naturligt.

På Coop Extra plockar en medelålders man obekymrat upp ett stycke danskt fläskkött. Han fnyser åt vad han kallar ”den svenska duktigheten”.
– Danskt kött är precis lika gott. Priset avgör. Den här ska jag helsteka i ugn och njuta med potatis.
Han vill inte säga sitt namn.

Man kan undra varför “Han” inte vill säga sitt namn?