Nya MiljöAktuellt skriver : Våra gamla datorer förgiftar Ghana

“Det är inte bara Kina, Indien och Nigeria som förgiftas av våra gamla datorer och mobiltelefoner. Även i Ghana har Greenpeace funnit höga halter av bland annat bly, ftalater och dioxiner på dumpningsplatser.

Greenpeace säger sig ha funnit bevis för att elskrot ofta exporteras illegalt till Ghana från Europa och USA. På skrotgårdar fann de bland annat många barn som arbetar med att plocka sönder sakerna med stenar och andra tillhyggen.

I undersökningen fann miljöorganisationen upp till hundra gånger förhöjda halter av bly. I nästan samtliga prov fann man även halter av de reproduktionsstörande kemikalierna ftalater. Ett av proverna innehöll en hög halt av cancerframkallande klorerade dioxiner.

– Många av kemikalierna som släpps ut är mycket toxiska, några kan påverka barns reproduktionssystem medan andra kan påverka hjärnans utveckling och nervsystemet, säger forskaren Kevin Bridgen på Greenpeace i ett pressmeddelande.

Organisationen har ett pågående upprop där man kan uppmana vd:arna för de stora elektronikföretagen att framställa mer miljöanpassade datorer. Man pekar särskilt ut Sharp och Philips som enligt organisationen vägrar att acceptera att de har ansvar för att återvinna sina gamla produkter.”

Elektronikskrot har varit och kommer att vara ett stort problem. Tidigare var avfallet farligare än vad det är nu men mängden är nu desto större.

Västvärlden utnyttjar fattiga länder och låter dessa utsätta sig för farliga ämnen. Många gånger får arbetarna, inte sällan barn, hantera giftiga ämnen och utssättas för farlig rök då man för att få fram “det värdefulla” bränner elektronikskroten. Vid denna förbränning bildas farliga gaser. Ersättningen de får är ofta låg på köpet får de sin hälsa förstörd.

De som mest tjänar på detta är elektroniktillverkarna. Hade kostnaden för hantering, på ett miljöriktigt sätt, av avfallet varit inbakad i priset hade vårt konsumtionsmönster sett annorlunda ut. Reparation hade då varit lönsamt i stället för att bara köpa nytt. Dessutom hade tillverkarna tvingats att göra elektroniken mindre miljöfarlig.

Såg en gång ett TV program som handlade om TV-apparater som skeppades till Afrika där man lastade ur båtarna och la avafallet i stora deponier. Detta har pågått länge.

Jag kommer ihåg att man redan på 70-talet pratade om livscykelanalyser. Då var det som vanligt “tillväxt-maffian” som tyckte att detta var onödigt. Det skulle bli så automatiskt om bara marknaden fick fria händer.

Vi ser nu hur det blivit. För att tjäna så mycket pengar som möjligt använder man de billigaste råvarorna och bryr sig inte om konsekvenserna när väl elektroniken är såld.

Så visst är det fint med fri rörlighet av varor men när konsekvensen blir att väst tar ut allt det värdefulla från de fattiga länderna och sedan lämnar tillbaka det uttjänta, och samtidigt lämnar över ett miljöproblem, så är det inte längre så fint.

Marknaden har ännu en gång visat att den inte klarar av att lösa problemen på ett etiskt och miljövänligt sätt. Tyvärr är det nog bara lagstiftning som gäller.