Inlägg den 10 juli 2008

tor
10
jul
2008
torsdag, 10 juli, 2008 | Skriven av:

DI.se skriver : “Toyota-ingenjör arbetade ihjäl sig”

“En toppingenjör hos japanska biljätten Toyota dog av för mycket övertidsarbete, meddelar en japansk arbetsrättsbyrå som utrett mannens hjärtattack. Japanerna känner väl till fenomenet som kallas “karoshi”, rapporterar International Herald Tribune.
I två månader före hans död arbetade han i genomsnitt mer än 80 timmars övertid i veckan, som är kriteriet för överansträngning”, sa på onsdagen en taleskvinna för Aichi Labour Bureau som utrett dödsfallet som ägde rum 2006.

Ingenjören var 45 år gammal och hade varit under stor press som ledare för ett utvecklingsteam på Toyota Motor.

Han arbetade regelbundet på nätter och helger, och skickades ofta utomlands i jobbet. Mannens dotter hittade honom död på golvet i hemmet dagen före en jobbresa till USA.”

I Sverige sägs det att vi jobbar för lite. Ofta lyfter man fram Japan som ett föregångsland.
Obduktionen visade att han dött av en hjärtattack och att den orsakats av att mannen var utarbetad.
Flera fall mot långa arbetstider har tagits upp i domstol. Fenomenet kallas “karoshi” och stadigt ökat sedan det erkändes i Japan 1987.

Visst ska man vara flitig och dra sitt strå till stacken men huvudsaken med livet kan ju inte vara jobbet. Först och främst måste man ju leva. Om vi minskade vår materiella standard skulle vi ha mer tid för livet och njutning och vi skulle har tid för varandra. Ensamheten skulle bli mindre och barn skulle växa upp i trygghet.

Men nu råder det att “ekonomisk tillväxt krävs för att vi ska ha råd med välfärd“.

Frågan är hur blir vi lyckligare?
Och hur mäter vi “lycka”. Det finns försök med s.k. lyckoindex. Vissa mätningar visar att Sverige ligger på 119:e plats. Det finns förslag att komplettera BNP-måttet med ett lyckoindex.

Lycka i politiken är inget nytt påfund, varken i politiken eller inom liberalismen. Den liberala engelska filosofen Jeremy Bentham (1748-1832) gjorde i början av 1800-talet nyttobegreppet till den högsta principen för moralen. Han ställde upp målet med orden ”den största möjliga lycka åt det största antalet”. Han menade att nyttan skulle vara högsta etiska norm också i lagstiftningen. Det finns en organisation Charity som har som ledord “Stöd kampen för en lyckligare värld”.

Max Andersson, riksdagsledamot för (mp), har skrivit en riksdagsmotion i ämnet.

Frågan om “lycka” kommer att bli allt aktuellare det är bara en tidsfråga. Alla vill ju bli lyckliga, frågan är bara vad lycka är!!??

tor
10
jul
2008
torsdag, 10 juli, 2008 | Skriven av:

SDS skriver : “Ett gytter som lever”

“Vad är det som händer när en stads småbutiker byts ut mot kafékedjor? När de med mindre pengar inte längre får plats?
Idag är det staden snarare än nationen som tävlar om vår uppmärksamhet. Detta reflekteras inte minst i de alltmer citerade urbana världsrankningslistorna.
Häromveckan utnämndes Köpenhamn av trendmagasinet Monocle till ”The Top City” i fråga om livskvalitet, medan Reader’s Digest i höstas valde Stockholm till den grönaste och mest beboeliga staden i världen.

Samtidigt är fredningen ett fastighetsekonomiskt drag, som i ett slag förvandlar resten av den centralt belägna fristaden till just precis det som den i fyrtio år lyckats undvika att bli, nämligen urban hårdvaluta. Genom fredningen skapas en representativ park ”för hela Köpenhamn”, men framförallt på bekvämt promenadavstånd från fashionabla Holmen. Vad detta kommer att betyda för fastighetsvärdena i fristaden kan vi bara spekulera i.

Den stegvisa anpassningen av Christiania till ”sædvanlig fysisk planering” är ett ypperligt exempel på det vi kallar gentrifiering, en urbanisering på den köpstarka medelklassens villkor. Det är ett estetiskt vapen i en ekonomisk omfördelningspolitik, som inte bara producerar en säljande image och stigande tomtpriser, utan också, vilket sällan framkommer i debatten, hemlöshet. När urbaniteten övergår i handelsvara så har den också utvecklats till ett exkluderande system, där experimenterande ”forskellighed” alltid måste ställas mot säljbar ”identitet”. “

Nu ska Christiania anpassas till det övriga danska samhället. Visst finns det en del avarter som t.ex. droger i “fristaden”, men droger finns även i samhället utanför Christiania.
Helt klart är jag emot droger, inget snack om saken.

Jag tror inte att Christiania är omöjligt utan droger?

Det positiva med Christiania är att det lyfter fram människan och mångfald. Alla behöver inte vara lika dana och konsumismen är inte det väsentliga. Kultur, social gemenskap, mångfald, återbruk, närproduktion och ekologi är ledord.

Typiskt är att när man nu ska normalisera Christiania så sker det med ekonomi som grundtanke. Man ser en möjlighet att exploatera och tjäna pengar. Vilket givetvis går ut över de som inte har så mycket pengar. Här har Christiania verkligen varit en fristad. Det hade varit bättre om Christiania har utökats.

Det är trevligt att gå runt och titta på alla husen so byggts bit för bit. Det är inte perfekt men funktionellt. Inte större än de behöver vara. Detta går givetvis inte att skapa med dagens byggherrar men jag gissar att boendekostnaden är lägre i dessa hus än i dagens nybyggen.

Givetvis är det inte problemfritt att bo i Christiania. Det lokala styret testar verkligen demokratin. Det är svårt att få med “alla”.
Ibland tar det tid att komma till skott men då är fler med och genomförandet går säkert smidigare. Det hade varit intressant utveckla Christiania-tankarna.