SDS skriver : “Ipred-lagen röstades igenom”

Efter en lång debatt röstade riksdagen idag igenom lagen som bygger på EU-direktivet Ipred.

Det betyder att rättighetshavare, till exempel skivbolag, från 1 april kan gå till domstol för att få reda på vem som har ett internetabonnemang som har använts vid illegal fildelning.

Skivbolaget kan sedan till exempel kräva att fildelaren slutar eller stämma honom/henne på skadestånd.

Det blev som väntat, att alliansen och socialdemokraterna röstade igenom Ipred. Allt detta väsen från några riksdagsledamöter från alliansen blev som vanligt ingen handling. det blev bara prat. Socialdemokraterna försökte med lite kosmetika och ville tillsätta en integritetsombudsman och en upphovsrättskommission.

Ipred är bara ännu ett exempel i en lång rad integritetskränkande lagstiftningar. Lagen öppnar upp för en grov rättsosäkerhet där film- och skivbolag får agera privatspanare och begära ut information om vad privatpersoner gör på Internet.

Branschorganisationerna kan med Ipred-lagen begära ut personliga uppgifter om vem som äger ett visst abonnemang, vilket inte behöver vara samma person som fildelar.

Det måste gå att hitta moderna och rättssäkra lösningar för kulturspridning på nätet. Idag ifrågasätter ingen att vi kan låna kultur gratis på bibliotek, men att staten ersätter författarna för detta på ett annat sätt.

Ska man beivra fildelning måste man införa ett övervakningssamhälle och det det alliansen vill ha. Var har alliansens frihets ideal och integritetsskydd tagit vägen?

Danmark har redan sett problemen med en liknande lag där bolag har hotat med stora skadeståndskrav om inte man betalar en viss summa för s.k. upphovsmanna rätt.
Många har betalt för att undvika rättegång och ett jätteskadestånd, trots att man varit oskyldig.

Hur ska man veta vem som laddat ner filer? Man kan inte bara dra slutsatsen att det är den som betalar abonnemanget som gjort nedladdningen. Måste den som står för abonnemanget bevisa sin oskuld är detta en ny vändning i vårt rättssystem. Normalt ska rättsväsendet bevisa att man är skyldig.

Varför ska dessa bolag inte följa samma lagar som finns för övriga. Rimligen ska en misstänkt lagöverträdelse prövas av rättsväsendet.

Man menar att Ipred ska skydda de enskilda kulturutövarna men det är knappast dessa som kommer att tjäna på detta. Det är nog snarare de stora bolagen. Detta luktar beställningsjobb från stora amerikanska film- och skivbolag.

SDS skriver : “Ipred biter inte på fildelare som nekar”

Småskaliga fildelare ska inte omfattas av den nya Ipred-lagen. Det var budskapet efter att regeringen igår klubbat sitt lagförslag. Men det är bara en kosmetisk förändring – i princip alla som fildelar olagligt kan få sina namn utlämnade. Den misstänkte fildelaren måste dock i praktiken erkänna för att rättighetshavaren ska få några pengar i ersättning.

Detta är även det kosmetik. Problemet med att låta bolag agera polis i vinstsyfte är helt galet. Hur ska man bevisa att det är omfattande nedladdning. Vem kollar att detta underlaget är korrekt?
Ska internetleverantörer vara rättsinstans för detta?

Har alliansen bestämt sig för att privatisera rättsväsendet?

Men rättighetshavarna får svårt att tvinga fildelare till att betala ersättning för sin piratkopiering. Ett skivbolag kan till exempel kräva en misstänkt fildelare på pengar. Men om den misstänkte hävdar att det är någon annan som utnyttjat internetuppkopplingen för fildelning måste skivbolaget gå till domstol och bevisa att det är just ägaren till internetabonnemanget som är skyldig – vilket är mycket svårt om man inte har något annat bevis än en ip-adress.

DN, SvD, E24